Recension: 22 Jump Street
Phil Lord & Christopher Miller
Actionkomedi
Den kreativa duon Phil Lord och Christopher Miller stod inte bara för en av 2012 års största överraskningar när de levererade storartad humor med ”21 Jump Street”, filmatiseringen som (turligt nog) hade rätt lite gemensamt med Johnny Depps genombrottsserie från 80-talet. De gav oss dessutom ett triumfkort i skådespelarparet Jonah Hill och Channing Tatum.
”22 Jump Street” spelar medvetet och mycket på att den är en uppföljare till en oväntad succé. Till och med handlingen bygger på att poliserna Schmidt (Jonah Hill) och Jenko (Channing Tatum) ska återvända till skolmiljön som undercoversnutar och upprepa sin senaste insats: ”Infiltrate the dealers, find the suppliers”, som Captain Dickson (Ice Cube) återigen spottar fram med passiv-aggressivt röstläge.
Ett av de briljanta dragen med ”21 Jump Street” var att high school inte alls var vad Schmidt och Jenko väntade sig. Där hade beskaffenheter de betraktat som konstanta under deras egen skolgång omvärderats, vilket gav den nördige Schmidt oväntade fördelar över Jenkos korkade jock. I ”22 Jump Street”:s collegevärld väger återigen bromance och testosterontävlingar tyngst, vilket får duons relation att knaka i fogarna.
Här bjuds vi på ett par vansinnigt effektiva scener, en hagelstorm av referenser och bitska skämt som riktas åt alla möjliga håll (inklusive Hill och Tatums karriärer). Tyvärr genomsyras filmen också av plumpare under-bältet-humor än föregångaren. Att ”22 Jump Street” driver konstant med sin egen existens som uppföljare, hindrar heller inte att den ÄR en uppföljare med allt vad det innebär av lama upprepningar och övertydlighet.
Det som gör ”22 Jump Street” sevärd är just samspelet mellan Hill och Tatum, denna fantastiskt lyckade komikerduo. Det är bara att hoppas på fler samarbeten i framtiden. I nya former.
Elin Larsson
Hill och Tatum lyfter en repetitiv uppföljare
Nöje