Recension: A Game of Thrones
George R. R. Martin
Fantasy
Voyager
1996
Jag kan bara komma på en bok som jag tyckte var bättre i en dånande biografsalong än som ord på papper och det är Sagan om ringen. Alla andra gånger som jag läst en bok och sen suttit förväntansfull med mina popcorn har jag blivit besviken. På nåt sätt blir det aldrig riktigt som man tänkt sig.
Skillnaden på en bok och en film kan liknas vid att käka på restaurang och att laga själv. På restaurangen får du en färdig rätt placerad framför dig och förutom salt, peppar och kanske en skvätt ketchup kan du inte påverka det som ligger på tallriken särskilt mycket. Om du istället lagar hemma är resultatet plötsligt allt annat än självklart. Allt hänger på vad du gör med receptet och hur du tolkar det som står där. Jag erkänner att det är väldigt skönt att gå ut och äta med jämna mellanrum men min upplevelse är ändå att de flesta rätter blir godare om man varit tvungen att investera lite av sig själv i dem.
George R. R. Martins bok är på många sätt en klassisk fantasyberättelse - feta kungar, ädla riddare, mystiska fantasidjur, döpta svärd och så klart en karta i början av boken. Samtidigt är det en väldigt annorlunda fantasyberättelse på ännu fler sätt. Även om det förekommer övernaturliga djur och trollkonster har dessa en ganska perifer roll i berättelsen. Fokus ligger istället på det politiska maktspelet som man får insyn i genom en mängd olika karaktärers ögon. Boken är upplagd så att varje kapitel berättas utifrån en specifik karaktärs perspektiv och berättandet påverkas beroende på vem det är man följer. Precis som att man får ta del av Ned Starks motvilliga dispyter med kung Robert Baratheon får man även ta del av hans dotter Sansas naiva och romantiska syn på livet på slottet. En nackdel jag kan uppleva med detta är att det är väldigt många karaktärer att hålla reda på och det tar ett bra tag innan man klarar av att hålla reda på allihopa.
Väldigt många håller nog med mig om att tv-serien är extremt fängslande men boken är på många sätt ännu mer fängslande. Man får en mycket djupare inblick i hur karaktärerna fungerar och man inser snart att alla spelar en lika stor roll i kampen om järntronen, oavsett om de är längst fram på krigsfältet eller om de smider planer bakom stängda dörrar. Även om man kanske suckar lite när man inser att nästa kapitel handlar om en karaktär som man inte är lika förtjust i sitter man trots det på nålar i slutet av kapitlet och kan inte bärga sig till nästa gång karaktären innehar huvudrollen.
Jag kan konstatera att jag på det stora hela önskar att jag inte sett serien och istället fått bygga upp mitt eget Westeros, men trots att man vet vad som kommer att hända tvingar boken en ändå till streckläsning. Eftersom man kommer så pass nära karaktärerna hade det som för många kommit att känneteckna Martins författarskap, det vill säga att han inte drar sig för att plötsligt ha ihjäl någon av huvudkaraktärerna, slagit en i magen så mycket hårdare.
För att avsluta med någon typ av insikt: Det är väldigt trevligt att bli serverad färdiggjord underhållning men enligt mig är det ännu trevligare att få förlora sig själv i sin egna lilla version av den skrivna berättelsen.
Robin Olsson
Intriger och maktspel som fängslar
http://www.readingrealms.com/2013/07/george-rr-martin-offers-look-at-what.html