politik / världsspecial
Svettiga sjumilakliv i USA
I amerikanska städer dryper nu svetten från hårlösa hjässor . Hårlösa för att de förmodligen är män i övre medelåldern . Svettiga för att en stor sten håller på att falla på städernas budgetar . Hur stenen kommer träffa är oklart . När och varför är självklart – de automatiska federala budgetneddragningarna som trädde i kraft den första mars . Siffrorna i den amerikanska federala budgeten är rödare än en flaggviftar utanför Kreml under Sovjettiden . ” The Squeeser ” som neddragningarna kallas var konstruerade för att sätta Republikanerna och Demokraterna i en sådan position att båda skulle avsky utfallet så mycket att de skulle hitta en lösning . De hittade ingen . Istället rusade de mot varandra i ett chicken-race . Ingen blinkade och nu har de slagit sina pannor blodiga . Det som kommer hända är följande . 85 miljarder dollar per år ska underskottet sänkas med . Mycket pengar men det totala underskotten är 1100 miljarder dollar . Borgmästaren i Baltimore får nu fundera på hur mycket pengar som staden kommer förlora . Uppskattningsvis 12 procent av stadens budget kommer direkt från federala anslag .
I Baltimore får nu Department of Transportation lägga en upprustning av järnvägar på is . Housing Department får planera för att dra in hyresbidragen för 830 familjer och dra ner antalet platser i drogavvänjningsprogram med ungefär 600 . Ljuset i den mörka ekonomiska natten är att det , hur konstigt det än låter bland domedagsrubriker i ekonomitidningar , går åt rätt håll . Under president Obamas första år nådde underskottet en peak på 10.1 % av BNP . Underskottet beräknas till 5.3 %. En siffra som i Sverige hade tvingat Anders Borg att klippa sig och leta efter ett nytt jobb . I USA sjumilakliv åt rätt håll .
– en värld för sig
till och med fötts i fångläger i Nordkorea . Men en sak har de gemensamt : de vet nästan ingenting om omvärlden .
Men Ms . Kim var väldigt intresserad och tog varje chans hon kunde att be mig berätta mer om fångläger , tunnlar till Sydkorea och korruption , om än otroligt försiktigt . De andra två äldre , manliga guiderna fick inte höra . De var tydligt emot väst och refererade alltid till de ” amerikanska imperialisterna ” och de ” onda japanerna ”, som om det vore de officiella namnen . Under resan spenderade jag och Ms . Kim nästan all tid i bussen tillsammans och vi hade de mest fängslande konversationerna jag någonsin upplevt . Det var långa transporter mellan olika statyer , monument , mausoleum och byggnader som skulle påvisa hur mycket de stora ledarna betytt för folket . Ms . Kim återkom gärna till ämnen som rörde val och demokrati . Hon trodde nämligen hon levde i en sådan .
” Hur skall jag veta ?” frågade hon på nästan perfekt engelska . ” Tänk att du och ...” Hon tittade sig omkring , och fann till slut en motkandidat . ” Busschauffören ! Om du och busschauffören ställde upp i valet , hur skall jag som medborgare veta vem som kan styra landet bäst ?”. Hon såg levande ut och hennes blick vittnade om nyfikenhet blandat med en nypa rädsla . Ibland tystnade hon och försökte förgäves verka oberörd . Hon ville verkligen inte få det att framstå som att hon var i något slags kunskapsunderläge . ” Det är egentligen ganska onödigt , varför skulle jag rösta på någon annan än Kim Jong-Un ? Det finns ingen som hade styrt landet bättre ”, slog hon till slut fast .
I skrivande stund sitter jag på en buss i Nya Zeeland . Det är tidig morgon , dimman
ligger vackert över en sjö och solen lyser starkt på de höga bergstopparna omkring mig . Utsikten åt varje håll är vacker och smått svindlande . Sedan jag lämnade Sverige i september förra året har jag fått uppleva mycket . Det simpla livet på landsbygden i Kambodja , Laos och Vietnam , Kina från söder till norr och hjärtskärande historier från en taxichaufför i Burma som blivit utsatt för regimens övergrepp . Blandat med alla underbara människor och kulturer finns onekligen mycket hemskt , även om jag inte sett eller ens förstått en bråkdel . Men jag har tillräckligt med kött på benen för att slå fast att Nordkorea är en värld för sig . Att åka runt på gator där reklam och skyltar ersatts med porträtt på ledarna , där folk är indelade i moderna kastssystem baserat på vad far- och morföräldrar gjorde under Koreakriget , där friheten lyser med sin frånvaro och där socialistisk propaganda inte bara är en vägledning i livet utan snarare en bro utan räcken med kilometer ner åt varje håll för den som försöker fly . Det är en minst sagt surrealistisk känsla .
Även om ilskan och frustrationen stundvis är påtaglig så känner jag nu , efter resan , en stor tacksamhet . En tacksamhet för att få växa upp i en fri demokrati , där press och media inte undervisar oss och där jag personligen faktiskt kan påverka . Allt är inte guld och gröna skogar med demokrati och jag kan respektera och diskutera invändningar mot enskilda artiklar i de mänskliga rättigheterna med hänvisning till olika och kulturer . Men att kväva någon annans frihet för att höja sin egen är aldrig , under några som helst omständigheter rätt oavsett om du bor i Vita huset , Washington , Sagerska huset , Stockholm eller på okänd plats , förmodligen i underjordiskt , tungt övervakat palats i Pyongyang , Nordkorea .
Har du också en historia att berätta ? Från en plats långt bort eller alldeles nära ? Mejla blatt @ muf . se !
sspecial Världsspecial Världsspecial Världsspecial Världsspecial Världsspecial Världsspecial Världsspecial Världsspecial Världsspecial Världsspecial Världsspec
Blått nummer 1 2013 21