Sveriges PapegojMagasin
7
Lilla kämpen Astrid
fortsättning
Vi for i ilfart in till Evidensia Roslagstull, där de blivit förvarnade
om att vi var på väg.
Hon sövdes och röntgades, och
när veterinären kom in till oss sa
hon att det var det värsta hon sett.
Astrids bakhuvud hade en stor
fraktur, en skärva av skallbenet
hade flyttat sig och den andra fågelns näbbspets hade trängt in i
hjärnan.
Prognosen var extremt dålig.
Hade jag varit själv då, så hade jag
nog låtit dem avliva henne, men
Gustav vägrade. Det var ju omöjligt att i det läget avgöra hur svår
skadan var, och han övertalade
mig om att vi i alla fall måste ge
henne en chans.
Vi beslöt att låta dem ta henne ur
narkosen och se om hon skulle
vakna.
Det gjorde hon. Prognosen var ju
urusel, men några saker talade
ändå till hennes fördel; Hon svarade bra på medicinerna hon fått
(steroider och b-vitamin för svullnadens skull), benbiten hade inte
gått in i hjärnan utan låg utanpå
(vilket gjorde att hjärnan kunde
svullna utan att skadas mer), hon
hade vaknat själv ur narkosen och
fast det fanns förlamningssy