Gállok
Gállok, gruvan och vattenkraften
GRUVAN SOM planeras i Gállok skulle, om etableringen blir av, bli 375 meter djup, en kilometer bred och minst två kilometer lång. Dagbrottet skulle komma att ligga i direkt
anslutning till en vattenkraftdamm, Parkidammen, och dess vattenmagasin. Gruvdrift
innebär sprängningar som påverkar berggrunden och även vattnet som strömmar i marken.
På sikt påverkar detta själva dammen och vattenkraftsmagasinet.
DET KAN TA lång tid innan konsekvenserna av gruvdriften märks. Sprickor i berggrunden
kan utvecklas under åtskilliga år innan de skapar sättningar i dammkroppen. Då gruvverksamheten i Gállok planeras till som längst 30 år, kan det bli så att påverkan sker först
efter att driften avslutats.
Därför brister dammen
Vattenkraftsdammarna åldras och måste ständigt underhållas. Detta är ett arbete som
ständigt pågår. Ändå uppstår farliga situationer och om det inte kan avvärjas i tid så inträffar
dessa allvarliga dammbrott.
I dammar kan sjunkhål uppstå. De liknar så kallade potthål som bildas på bilvägar. De uppstår
genom att vatten hela tiden tränger igenom dammaterialet och tar med sig jord, sand och grus.
Så småningom har vattnet gröpt ur ett hål. Detta kan pågå under lång tid utan att vara synligt för
blotta ögat, men vid en viss punkt så börjar det gå väldigt fort och dammen havererar om inte
någon åtgärd vidtas.
En annan orsak till att dammar havererar är att det blir sättningar i marken. Sättningarna
kommer från sprickor i berget som sprider sig och orsakar rubbningar i själva damm- eller utskovsluckorna eller i dammkroppen. Ytterligare en orsak kan vara att det fastnar bråte i
utskovsluckorna eller intaget till vattenkraftverket, eller att utskovsluckorna av någon anledning inte kan öppnas för att släppa förbi vatten i situationer av höga flöden. Dessa orsaker kan
naturligtvis också kombineras.
Ett problem med dammar som ligger i en kedja i samma älv, är att det lätt kan bli en så kallad
dominoeffekt. Om en damm brister och för med sig vatten, jord, lera, träd, hus, bilar, båtar, djur
och också människor, påverkar detta även dammarna nedanför som i sin tur havererar.
Konsekvensen för Boden och Luleå om en damm uppströms brister blir katastrof, då en flodvåg
stiger långsamt med all bråte som spolats med. Översvämningen blir omfattande. Hur högt
vattnet stiger går inte att förutsäga. Klart är att det är allvarligt och att det är nödvändigt att
känna till riskerna och förbereda för dem.
I Sverige finns ca 10 000 dammar av varierande storlek och ålder. De flesta används av
kraftindustrin för att producera el (kraftverksdammar) men några används också av
gruvnäringen för att ta hand om avfall som bildas vid gruvdrift (gruvdammar).
Dammar i Sverige klassificeras av branschen enligt internationella förebilder där
konsekvenserna av ett dammbrott utgör grund för klassificeringen. Ett dammbrott innebär att
magasinerat vatten frisläpps okontrollerat. Enligt denna klassificering betraktas ca 190 vattenkraftsdammar och 15 gruvdammar som s.k. högkonsekvensdammar.
Om ett dammbrott inträffar i en av högkonsekvensdammarna kan det innebära att
många människor mister livet, att vägar, järnvägar, broar och annan samhällsviktig infrastruktur
förstörs och att bostäder och industrier skadas. Dessutom kan ett dammbrott leda till svåra
störningar av landets elförsörjning.
Ett dammbrott högst upp i t.ex. Luleälven skulle innebära kännbara konsekvenser
för elförsörjningen i landet genom den dominoeffekt som kan bli följden av att samtliga dammar nedströms också skulle haverera. Kraftverken i Luleälven svarar nämligen för 22 procent av
den totala elproduktionen från vattenkraft och 9 procent av den totala elproduktionen i landet.
Om störningarna blir omfattande kan i sin tur viktiga samhällsfunktioner påverkas, t.ex. telekommunikationer, sjukvård, betalnings- och IT-system.
Citat från Riksrevisionen (2007). Säkerheten vid vattenkraftsdammar. RiR 2007:9
En historia av haverier
Dammbrott i svenska
vattenkraftsdammar från
1950-talet
1953 Semningsjön, Faxälven
1964 Satisjaure, Stora Lule älv
1973 Näckådammen, Sysslebäck
1977 Näs, Dalälven
1985 Noppikoski, Oreälven
1985 Kvistforsen, Skellefteälven
2001 Högsjö, Selångersån
2008 Stackmora, Oreälven
2010 Granö, Mörrumsån
2010 Fisklösa, Långan
2011 Bjurfors nedre, Umeälven
2012 Norrboån, Hälsingland
Bild: Google Earth/Metria. Grafik: Tor L. Tuorda/Borelis mediaproduktion
“
DET FINNS FLER risker när gruvdammar kombineras med vattenkraftsdammar. Gruvdammar
är som sopstationer. De är snarast en ekonomisk belastning för gruvföretag, så det finns
inga ekonomiska skäl för företagen att se till att gruvdammarna håller. När gruvverksamheten har upphört ska gruvdammarna stå kvar och underhållas i all framtid, även om det
inte finns något ansvarigt gruvföretag kvar på plats. Ett dammbrott i en gruvdamm i Lule
älv innebär att dammar nedströms följer med i dominoeffekten.
I Sverige har vi haft flera haverier i vattenkraftsdammar. Senaste gången var 2012.
I Lule älv har det inträffat ett dammbrott: 1964 i Satisjaure under själva byggandet av dammen.
Några husvagnar följde med vattnet men ingen person skadades. Det blev ingen dominoeffekt
då vattnet kunde inrymmas i sjön Langas. Utsläppet påverkade dock fisket i Langas allvarligt.
Tetondammen i Idaho, USA, rämnade
på grund av ett sjunkhål i juni 1976.
Foto: ID-L-0011, WaterArchives.org
Sjunkhål i Messauredammen mäts.
Foto: Vattenfall 1963
Innehållet i denna skärm baseras på studier inom forskningsprojekten “Nedan fördämningarna: Säkerhet, risk och
resiliens vid de subarktiska dammarna” samt “Älvar, Motstånd, Resiliens: Hållbara framtider i Sápmi”
Det har också inträffat flera allvarliga incidenter på andra ställen. 1963 uppstod ett så kallat
sjunkhål i Messauredammen. Ytterligare ett sjunkhål uppstod 1983 i Suorvadammen med följden
att vatten började läcka genom dammväggen. Suorvaläckaget var väldigt allvarligt men en
katastrof kunde avvärjas. Såväl lokal uppmärksamhet, tur och designskicklighet verkar ha spelat in
för att avvärja katastrofen. Läckaget upptäcktes tidigt av en person, det fanns maskiner på plats
och dessutom var dammen konstruerad så att den bidrog till att återförsluta hålet.
I Norge, Bleikvassila, inleddes gruvbrytning 1957, och en vattenkraftdamm - Bleikvatn byggdes 1961. 1997 kollapsade tunnlar och grottor under vattenkraftdammen och magasinet. En
utredning från Norges Vattenresurs- och energidirektorat framhåller att en viktig erfarenhet är att
hela omgivningen för en damm måste tas i beaktande, särskilt om det finns ytterligare industri- ell
aktivitet. I Bleikvasslia hade det saknats kommunikation mellan vattenkraftföretaget och gruvföretaget. Vattenkraftföretaget hade inte insett att över årens lopp hade berggrunden i
Bleikvasslia blivit ihålig.