Gállok Magazine Volume 2014 - Page 7

Gállok Gállok, gruvan och vattenkraften GRUVAN SOM planeras i Gállok skulle, om etableringen blir av, bli 375 meter djup, en kilometer bred och minst två kilometer lång. Dagbrottet skulle komma att ligga i direkt anslutning till en vattenkraftdamm, Parkidammen, och dess vattenmagasin. Gruvdrift innebär sprängningar som påverkar berggrunden och även vattnet som strömmar i marken. På sikt påverkar detta själva dammen och vattenkraftsmagasinet. DET KAN TA lång tid innan konsekvenserna av gruvdriften märks. Sprickor i berggrunden kan utvecklas under åtskilliga år innan de skapar sättningar i dammkroppen. Då gruvverksamheten i Gállok planeras till som längst 30 år, kan det bli så att påverkan sker först efter att driften avslutats. Därför brister dammen Vattenkraftsdammarna åldras och måste ständigt underhållas. Detta är ett arbete som ständigt pågår. Ändå uppstår farliga situationer och om det inte kan avvärjas i tid så inträffar dessa allvarliga dammbrott. I dammar kan sjunkhål uppstå. De liknar så kallade potthål som bildas på bilvägar. De uppstår genom att vatten hela tiden tränger igenom dammaterialet och tar med sig jord, sand och grus. Så småningom har vattnet gröpt ur ett hål. Detta kan pågå under lång tid utan att vara synligt för blotta ögat, men vid en viss punkt så börjar det gå väldigt fort och dammen havererar om inte någon åtgärd vidtas. En annan orsak till att dammar havererar är att det blir sättningar i marken. Sättningarna kommer från sprickor i berget som sprider sig och orsakar rubbningar i själva damm- eller utskovsluckorna eller i dammkroppen. Ytterligare en orsak kan vara att det fastnar bråte i utskovsluckorna eller intaget till vattenkraftverket, eller att utskovsluckorna av någon anledning inte kan öppnas för att släppa förbi vatten i situationer av höga flöden. Dessa orsaker kan naturligtvis också kombineras. Ett problem med dammar som ligger i en kedja i samma älv, är att det lätt kan bli en så kallad dominoeffekt. Om en damm brister och för med sig vatten, jord, lera, träd, hus, bilar, båtar, djur och också människor, påverkar detta även dammarna nedanför som i sin tur havererar. Konsekvensen för Boden och Luleå om en damm uppströms brister blir katastrof, då en flodvåg stiger långsamt med all bråte som spolats med. Översvämningen blir omfattande. Hur högt vattnet stiger går inte att förutsäga. Klart är att det är allvarligt och att det är nödvändigt att känna till riskerna och förbereda för dem. I Sverige finns ca 10 000 dammar av varierande storlek och ålder. De flesta används av kraftindustrin för att producera el (kraftverksdammar) men några används också av gruvnäringen för att ta hand om avfall som bildas vid gruvdrift (gruvdammar). Dammar i Sverige klassificeras av branschen enligt internationella förebilder där konsekvenserna av ett dammbrott utgör grund för klassificeringen. Ett dammbrott innebär att magasinerat vatten frisläpps okontrollerat. Enligt denna klassificering betraktas ca 190 vattenkraftsdammar och 15 gruvdammar som s.k. högkonsekvensdammar. Om ett dammbrott inträffar i en av högkonsekvensdammarna kan det innebära att många människor mister livet, att vägar, järnvägar, broar och annan samhällsviktig infrastruktur förstörs och att bostäder och industrier skadas. Dessutom kan ett dammbrott leda till svåra störningar av landets elförsörjning. Ett dammbrott högst upp i t.ex. Luleälven skulle innebära kännbara konsekvenser för elförsörjningen i landet genom den dominoeffekt som kan bli följden av att samtliga dammar nedströms också skulle haverera. Kraftverken i Luleälven svarar nämligen för 22 procent av den totala elproduktionen från vattenkraft och 9 procent av den totala elproduktionen i landet. Om störningarna blir omfattande kan i sin tur viktiga samhällsfunktioner påverkas, t.ex. telekommunikationer, sjukvård, betalnings- och IT-system. Citat från Riksrevisionen (2007). Säkerheten vid vattenkraftsdammar. RiR 2007:9 En historia av haverier Dammbrott i svenska vattenkraftsdammar från 1950-talet 1953 Semningsjön, Faxälven 1964 Satisjaure, Stora Lule älv 1973 Näckådammen, Sysslebäck 1977 Näs, Dalälven 1985 Noppikoski, Oreälven 1985 Kvistforsen, Skellefteälven 2001 Högsjö, Selångersån 2008 Stackmora, Oreälven 2010 Granö, Mörrumsån 2010 Fisklösa, Långan 2011 Bjurfors nedre, Umeälven 2012 Norrboån, Hälsingland Bild: Google Earth/Metria. Grafik: Tor L. Tuorda/Borelis mediaproduktion “ DET FINNS FLER risker när gruvdammar kombineras med vattenkraftsdammar. Gruvdammar är som sopstationer. De är snarast en ekonomisk belastning för gruvföretag, så det finns inga ekonomiska skäl för företagen att se till att gruvdammarna håller. När gruvverksamheten har upphört ska gruvdammarna stå kvar och underhållas i all framtid, även om det inte finns något ansvarigt gruvföretag kvar på plats. Ett dammbrott i en gruvdamm i Lule älv innebär att dammar nedströms följer med i dominoeffekten. I Sverige har vi haft flera haverier i vattenkraftsdammar. Senaste gången var 2012. I Lule älv har det inträffat ett dammbrott: 1964 i Satisjaure under själva byggandet av dammen. Några husvagnar följde med vattnet men ingen person skadades. Det blev ingen dominoeffekt då vattnet kunde inrymmas i sjön Langas. Utsläppet påverkade dock fisket i Langas allvarligt. Tetondammen i Idaho, USA, rämnade på grund av ett sjunkhål i juni 1976. Foto: ID-L-0011, WaterArchives.org Sjunkhål i Messauredammen mäts. Foto: Vattenfall 1963 Innehållet i denna skärm baseras på studier inom forskningsprojekten “Nedan fördämningarna: Säkerhet, risk och resiliens vid de subarktiska dammarna” samt “Älvar, Motstånd, Resiliens: Hållbara framtider i Sápmi” Det har också inträffat flera allvarliga incidenter på andra ställen. 1963 uppstod ett så kallat sjunkhål i Messauredammen. Ytterligare ett sjunkhål uppstod 1983 i Suorvadammen med följden att vatten började läcka genom dammväggen. Suorvaläckaget var väldigt allvarligt men en katastrof kunde avvärjas. Såväl lokal uppmärksamhet, tur och designskicklighet verkar ha spelat in för att avvärja katastrofen. Läckaget upptäcktes tidigt av en person, det fanns maskiner på plats och dessutom var dammen konstruerad så att den bidrog till att återförsluta hålet. I Norge, Bleikvassila, inleddes gruvbrytning 1957, och en vattenkraftdamm - Bleikvatn byggdes 1961. 1997 kollapsade tunnlar och grottor under vattenkraftdammen och magasinet. En utredning från Norges Vattenresurs- och energidirektorat framhåller att en viktig erfarenhet är att hela omgivningen för en damm måste tas i beaktande, särskilt om det finns ytterligare industri- ell aktivitet. I Bleikvasslia hade det saknats kommunikation mellan vattenkraftföretaget och gruvföretaget. Vattenkraftföretaget hade inte insett att över årens lopp hade berggrunden i Bleikvasslia blivit ihålig.