sträckte sig efter en flaska ur kylväskan med is de monterat mellan
sätena istället.
Det hade nu gått drygt fyra minuter sedan de lämnade Zonen,
fyra minuter kvar till flygplatsen om allt gick bra, och mindre än
ett dygn tills han och Jocke skulle påbörja hemresan. Men än var
det för tidigt att slappna av.
Ledarbilen förde dem upp mot motorvägen och sista etappen
på resan. Här gick de färgkodade rutterna ihop, de alternativa
färdvägarna som fanns härifrån skulle de bara ta om de verkligen
blev tvungna, om vägen av någon anledning inte längre skulle vara
framkomlig.
Rickard önskade att han kunde veva ned rutan men det
skottsäkra glaset var en livförsäkring här på Matar Sadam al-Dowli.
Det var den farligaste vägsträckan i Irak - och världen för den delen
- och det var mer regel än undantag att utsättas för finkalibrig eld.
Så gott som dagligen utsattes sträckan för självmordsbombningar
och vägbomber men det brukade ske under morgonens rusningstrafik. Av den anledningen hade de planerat resan till eftermiddagen då dagens martyrer redan borde vara förbrukade. Men med
morgonens attacker kunde man inte vara säker.
Vägen var ett oemotståndligt mål för motståndsrörelsen då den
så gott som uteslutande trafikerades av koalitionens folk. Allt från
generaler till förnödenheter.
Just som Rickard tänkt tanken svängde ledarbilen plötsligt till
och en lugn röst på bruten engelska rapporterade över radion att de
träffats av en kula i bakre sidorutan på vänster sida. Ingen fara, den
hade inte träffat någon. De ökade farten.
Då vakterna i den främre bilen var uppvuxna i Bagdad och hade
bott där genom två, i vissa fall tre krig nu, och dessutom hållit
plundrare från ambassadområdet efter att Bagdad ”befriats”, var de
relativt vana vid sådana händelser. Förmodligen var det bara en uttråkad person som råkade ha ett vapen eller kanske någon som fått
fem dollar av gerillan för att skjuta ett par skott mot de otrogna.
De fortsatte mot flygplatsen som om inget särskilt hade hänt. Att
ta hjälp av lokal kompetens var ovärderligt under sådana här operationer. För de irakiska vakterna var detta bara ännu en dag i deras
hemstad.
19
23