inte styra över det. Rent rationellt vet jag att jag är bra på det jag
gör och jag vill inte att du nu ska känna dig osäker inför det här
Irakjobbet. Jag ska fan se till att göra saker ordentligt så att du ska
slippa oroa dig för det.”
”Jag har aldrig känt mig otrygg med dig eller ditt sätt att jobba,
men om du känner att du vill snäppa upp dig en nivå så är väl det
knappast ett problem för mig.” Jocke tittade ut genom sidoruta
igen. ”Du får säga till om det är något jag kan göra för dig, eller om
det är något jag gör som du mår dåligt av, för det vill jag inte. Fan
vi är väl polare först, kollegor på andra plats.” Han vände sig mot
Rickard som fick blinka ett par gånger för att klart se vägen.
Rickard var tvungen att harkla sig igen och försökte tvinga fram
ett skämtsamt tonfall. ”Så för att svara på din fråga.” Rösten var
inte så stadig som han hade hoppats. ”Ja, jag mår skit. Jag tänker
inte åka på fler jobb efter det här där andras säkerhet hänger på
mitt handlande eller på mina beslut. Och ja, jag vet att jag kan
snacka med dig. Kanske borde jag gjort det för länge sen.”
De körde åter under tystnad genom februarimörkret. Regnet
hade avtagit men den sjunkande temperaturen lovade halka under
kvällen och natten.
”Tack för att du berättade.” sade Jocke allvarligt innan han utan
att riktigt lyckas hålla masken tillade ”Jag försöker sova en stund.
Om du orsakar en trafikolycka väck mig inte. Jag har alltid velat
dö i sömnen.” Han klappade till Rickards axel med baksidan av
handen innan han sjönk ner i det trasiga sätet och blundade. ”Väck
mig när vi är framme.”
Rickard lutade sig fram och vred på radion på låg volym. Nickelbacks senaste hit Someday passade förträffligt.
10
8