”Minns du byn i Kongo? Du vet vilken jag menar.” Jocke nickade, han visste.
Rickard fortsatte. ”Jag kommer aldrig att bli av med de bilderna.” Dammluckan var öppnad och orden rann ut av egen kraft.
”Det är inte bilden av förstörda människor som stör mig, eller inte
det som är värst i alla fall.” Rickard tittade på Jocke som petade till
baksnusen med tungan. ”Det var ju för att förhindra just sådant vi
skickats dit. Om något så visade det på ett jävligt tydligt sätt att vi
behövdes där. Det jag inte kan smälta, det som är grundorsaken, eller den utlösande orsaken kanske...” Rickard nickade framåt vägen
och tvekade. ”Äsch. Jag vet inte exakt själv, det flyter ihop på något
sätt...” Han sökte efter ord. ”De där jävla mördarna. Milismännen.
De var så likgiltiga. När vi kom dit så satte de sig i gräset och tittade på. De satt och flinade, rökte, tuggade khat och skämtade.” Han
tittade på Jocke som satt och pillade med fliken på snusdosan igen.
”Kommer du ihåg det? Kommer du ihåg hur de jävlarna skrattade
när en av liksäckarna sedan sprack i sömmen när vi skulle forsla
bort kropparna?” Jocke nickade och Rickard fortsatte. ”Deras... totala brist på respekt för andra människor...” Men orden tog slut så
han försökte i ett nytt spår. ”Det som klänger sig kvar är att vi inte
gjorde någonting. Vi gjorde ingenting!” Rickard tvingade sig att
slappna av sitt grepp om ratten. ”Vi hade byns bödlar framför oss,
vi var fler än dem... Vi gjorde ingenting.”
Jocke lutade huvudet mot nackstödet. ”Det var inte vår sak att
göra något i det läget. Vad skulle vi gjort?”
Rickard fnös. ”Nej, jag vet. Fredsframtvingande mandat. Vi
skulle tvinga fram fred, inte agera poliser. Tänk om vi kommit tidigare, då hade det varit en annan sak.”
Männen hade förnekat all inblandning men deras kroppsspråk,
deras nerblodade kläder och machetes sade något annat. Det hade
inte varit snabbinsatsstyrkans sak att i det läget börja anhålla folk
och dra igång utredningar. De fick helt enkelt se till att inte komma för sent nästa gång.
”Vi hade kunnat stoppa dem. Vi hade kunnat omhänderta dem
och överlämna dem till…” Rickard tystnade.
”Till vem? Det fanns ju ingen.” Jocke vevade ner sin ruta och
fräste ut sin snus. ”Det var ju själva grundproblemet och anlednin8
6