- Har du skjutit AK47, frågar han Krantz junior?
-Nä.
Dough Oefinger slänger med sig några olika gevär, greppar ett gäng ammunitionslådor och går ut på verandan.
-Nu skjuter vi, säger han och nickar till smilet att hålla koll på de ovana svenskarna.
Så står vi där på gården och skjuter tills det värker i öronen. Charlie drar upp sin kromade 357 Magnum och skjuter han också. Det smäller något fruktansvärt om hans ammunition.
-Har du den alltid med dig, frågar jag?
-Självklart, säger han, ler mjukt igen och det är inte utan att det skulle kännas bra att ha honom vid sidan om något otänkbart skulle hända.
-Mera kaffe, säger Dough efter ett tag men vi avböjer.
Vi måste försöka hitta tillbaka till vår egen verklighet med knivförbud, pappamånad och cykelhjälm. Gottfrid lägger i driven.
-Välkomna när ni vill. Vi är vänner nu, säger Dough.
Vi lämnar det overkliga....
17 minuter generös intervju med Mr Oefinger. Häll upp kaffe och möt den ursprungliga amerikanska ryggraden.