Fast i pannkakan
Av Lars-Åke Krantz
Är ute och kör i Västernorrland nyligen hemkommen efter tre månader i solen. Lincoln Mark Fivens fotbollsplan till huv skruvar hit och dit över snösträngen. Folk har slutat ploga.
-Vårdagjämningen var igår så det så.
Kromfälgarna slammar igen och slush sprutar upp under bilen överröstande mina inspelade radioprogram från Florida. Det låter makabert när meteorologen lovar 80 grader varmt och en flod slät som en spegel till helgen.
Här sitter jag upprätt i vintern med otillräcklig defroster. Min overall är så skitig att jag inte vill luta mig mot stödet och bensinhänderna är stora som medicinbollar... Vänster håller ratten försiktigt mellan tumme och pekfinger. Höger ligger på låret, svart på översidan av färsk olja med en trasa inuti.
Bensinhänder?
– Ni vet det där när händerna dränkts i bränsle ett längre tag och det känns som om
armarnas förlängning är gigantiska, avdomnade, utblommade, pulserande maskrosor.
Bakom ligger en ny Pissat med halvljuset på i min backspegel.
-Jamen, kör om då din Fittipaldi. Jämarns raceförare vara ute och träna när jag skall provköra bygget.
Krantz krönikor läser du numera här i Worldkustom. Idag om bara ben och bensinhänder.