Nå, Bob lämnade telefonnumret. Två år gick, så ringde det.
-Är du fortfarande intresserad?
Bob tog nu med sig sin kompis och Mustangkännare David Beyer. Bob och David visste om glasfiberkarosser med lång nos från senare delen av sextiotalet men de var alla fastbacks. När de kom fram var besvikelsen stor. Motorn, Halibrandhjulen bak och de klassiska hjulen fram var borta. Den kortade Olds -57 axeln likaså
-Suck.
Det var bara en rostig rörram som låg där plus den gamla växellådan och en kaross i sönderfall. Bob tvekade. Då sade David: Ja, jag har ingen aning om vad detta är men jag tänker inte åka hem med tom vagn. Köper inte du den så köper jag. Bob betalade 600 dollar och åkte hem med huvudet fullt av frågor. Åren gick. Bob visade bilder på projektet för Don ”Big Daddy” Garlits som numera bor i Florida men han hade aldrig sett bilen. Efter några dagar ringde han. Big Daddy hade frågat runt och si en snubbe vid namn Ron Pellegrini hade visst info. Bob ringde och ja… resten vet ni. En sannsaga.
Med den nya kunskapen skred de tre till verket 2003. Ramen kördes till Bill Holtz i Fort Myers, en gammal dragstersmed. Han dömde ut ramen direkt. Den hade kroknat av alla nedslag och av ålder. Han återskapade en likadan i chrom moly rör och klädde med aluminumplåt. Bob letade fram en Oldsmobile bakaxel enligt originalet som kortades och förstärktes. Rätt hjul skaffades och naturligtvis en 392 Hemi efter Pellegrinis minne och anteckningar (med vissa praktiska uppdateringar).
Sonen Scott lade ner månader på karossen. Han snyggade till alla skador, återställde, lagade och vid slipningen hittade han reklamen som fotades för att senare återskapas.
Bilen sprutades med enkomponentsfärg precis som i maj 1965 och bokstäverna beställdes efter gamla foton. 2005 kunde karossen lyftas på ramen och värdens första Funny Car var återuppväckt.