Cadillacen kördes till Port Elisabeth för skeppning och Buicken kom dit på transport. Efter att ha lämnat båda bilarna stod jag och sonen Gottfrid 12 år ensamma i hamnen utan hjul. Vi såg en korvkiosk.
-Vill du ha en körv, frågade jag.
Det ville Gottfrid. Vi åt stående i solen när en stor truck stannade för lunch och vi pratade litet med föraren.
Buicken är en saga.
-Jag skjutsar in er till Penn Station. Därifrån kan ni tar er var ni vill, sade han och så fick vi åka MACK truck över New Yorks järnbroar i rusningstrafik i 120km/h.
Buicken är således en solskenssaga från början till slut och kommer aldrig att säljas. Den är ett två tons rullande monument över alla vänner hobbyn genererar dag efter dag, år efter år.
I nästa nummer är den hemma i Sverige.