”vad-har-jag-köpt-baksmällan” som kommer när kontot nollats och man hoppas bensinen räcker hem. Idag är allt stilla. Bara frid där ögonen följer innertak och panoramaglas. Bara njutning ensam med bilen. Jonas hade sett bilannonsen från Motorbörsgaraget i Stockholm. 268.000 var priset. Rätt bil, rätt timing, rätt avstånd. Han avvaktade. Killen må vara ung men han har mer erfarenhet av bilköp än en busslast hundraåringar tillsammans.
Priset sjönk till 240.000. Jonas, som är billackerare till yrket, slipade och målade och slog en koll på bilen mellan korvmackorna i fikarummet. Han läste igen. 355 smallblock med th700-låda lät bra. Niotums Fordbakaxel som var kortad med utväxling 4,10:1 var inget han suktade efter men kunde väl vara kul. Nu när den satt där var det en bonus. Dags för gruvan igen.
Så en dag i vecka 31 hände det. Jonas surfade in och prislappen var 200 jämt. Handen sträckte sig automatiskt efter Samsungen i bröstfickan. En reflex. Tänkt hade Jonas gjort i veckor. Nu kom triggern som fick hans limbiska system att agera automatiskt. En tvåa följt utav fem nollor. Kontakt.
-Hallå, jag heter Jonas och jag köper bilen.
-Det går inte.
-Va!?
- Jag är på väg till Classic Car Week i Rättvik.
- Jamen jag är från Ljusdal. Jag åker till Rättvik då och köper den rätt av kontant.
- Nä, men du förstår inte, jag sitter i en annan bil. 57:an står i Stockholm
- Suck! Lunchen var slut. Tillbaka till maskeringsvagnen.
Den 31:a juli ösregnade det i Stockholm. Säljaren mötte, efter överenskommelse, tre pojkar utrustade med ficklampor som genomlyste bilen.