grejer!!
Pillade tillbaka rutan och skulle provköra med dörren isärskruvad. Batteriet dött. Fikasugen. Nej, nu måste vi fira segern med den hela rutan. Batteriet ordnar sig.
Kexchoklad och Coca Cola på biltaket. Vilken dag. Enköping, sol, haveri, Lincoln, svarta händer och inte en Skoda reportagebil med magnetskylt så långt ögat nådde.
Ett risigt batteri som egentligen skulle slängas hade blivit stående i skuffen. Det kunde väl aldrig…? Jag hade startkablar. Valde ändå att göra mig omaket att lyfta i det. Detta för att ge det en sista maximal chans utan startkablarnas förluster. Cuba Lincolnen hoppade igång på ett halvvarv, laddade fullt och jag hade all ström i världen. Don’t worry, be happy.
Micklade ihop dörren. Två plåtclips blev över, som alltid. Körde upp rutorna. Tätt. Är precis klar när en gubbe rullar in i en 69:a Cadillac till tankning.
En namnlös kompis. Han vet det inte men han är min kompis i alla fall.
Tvättade bil och händer. Seger.
– Nästan.
Kudden i baksätet kom väl till pass när det sprutade in som mest från tvätten. Det läckte inte i lilla optionrutan men väl längs hela överkanten. 40 år gammal bil var det ja.
Innan jag kom hem hade motorfästet halkat på sne och avgasröret lagt sig mot tanken. Den skorrade som en väghyvel sista milen.
Precis som det ska vara när det är på riktigt.
– In the real world kustom.