Utanför betar hästarna. Det är tyst. Ingen radio, dator eller TV med konstlat uppåtsnack förminskar livet. Nuets närvaro, ljuset, de breda tiljorna, minneslappen på kylskåpet och sommaren utanför försätter vardagen mitt i händelsernas ljuvliga centrum. Jag är hungrig och nybakat smakar mer. Under golvet står en röd P1800, en Camaro -68, en Challenger -70 och en 1965 Impala cab. Det känns bra. Lasse skär upp mera bröd.
- Impalan kom hit till gården med transport. Den hade inga bromsar och motorn gick tungt när jag drog runt den. Samtidigt är detta den mest färdiga bil jag köpt, säger han.
Motor och låda plockades ur och öppnades. 348:an var helt osliten. En lätt honing, nya ringar och nya packningar blev det i bigblocken. Lådan, den gamla gjutjärnspowergliden, fick också nya packningar innan allt gick tillbaka med yrkesmässig noggrannhet och alla brickor på rätt plats. Uppstarten gick bra men den missade på någon cylinder. Thomas bråkade med tändföljder, fördelare, kondensator och allt som hade med tändningen att göra. Plötsligt verkade problemet löst bara för att
återkomma efter några minuter. Ett kompressionsprov visade full komp på alla cylindrar. It- och datakillen Thomas önskade att han kunde köra F-disk, lägga in ny programvara och starta om Impalan men det gick ju inte. Felet hittades i förgasaren. Fyrport Carter AFB är en utomordentlig blandare av luft och bensin men liksom motor och låda visade det sig att den också ville ha kärlek. Efter detta och nya bromsar backades bilen ut med snäll maskin och Thomas kunde börja njuta, nästan.
Sönerna har inte gått omärkta. Nyrenoverat hus och snyggt objekt.
-Vindrutetorkarna var elektriska för första året och de betedde sig oförklarligt. De gick sakta och vid stängning backade de ett varv och allt såg helt komiskt ut. Orsak: Råttskit. Mecka med gamla bilar är intressant.