U
r historisk synpunkt känner vi till en hel om
antiken, men vad odlade och åt man i länderna runt Medelhavet? För att få en uppfattning om kostvanor under antiken börjar
vi i detta nummer publiceringen
av en serie artiklar som förhoppningsvis kommer att hjälpa oss att förstå vilka, och hur stora
skillnader det finns mellan nutiden och antikens
matvanor. Alla till bords, vi börjar med att titta på
vilka kryddor och grönsaker som användes.
Hur länge har det funnits och använts växter och grönsaker som är utmärkande för medelhavsområdet?
De tidiga medelhavskulturerna dök upp i Mesopotamien
och Egypten (ca 3000 f.Kr) och här fanns nästan alla grönsaker i bruk som äts än idag: svamp, rotfrukter, morötter, sparris, purjolök, lök, kål, kronärtskockor, gurka, bönor, ärtor och oliver. Dessutom hade man
basilika, oregano, mynta, rosmarin, salvia, timjan,
anis, kummin, saffran, sesamfrön, vitlök, senap, lagerblad, fänkål och persilja. Man åt även olika typer
av frukter som äpple, päron, körsbär, vindruvor, fikon, dadlar och jordgubbar.
Hade de antika egyptierna handelsförbindelser
med de asiatiska folken före uppkomsten av Sidenvägen, den kända handelsvägen till Indien?
Redan under 2500 f. Kr förekom kryddhandel
med orienten. Det finns dokument bevarade om
en havsexpedition från Egypten till Röda havets
sydkust under den tidsperioden och det var förmodligen inte den enda. Omkring 1200 f. Kr uttryckte sig Ramses III stolt över det enorma utbudet av kanel som fanns på ön Ceylon (nuvarande Sri Lanka).
Längst upp
på sida
I mitten: av n: fiskmotiv på en gr
ek
bildning av
en egyptisk isk tallrik.
bankett.
37