Så vaccinerar du dig – och din organisation – mot drev
Robert Svensson har mer än 25 års erfarenhet av
professionellt kommunikationsarbete. Ledare, konsult, entreprenör och journalist med erfarenhet av att hantera komplexsakommunikationsuppdrag,
affärs- och redaktionskontor. Deltog i utvecklingen av prisbelönta Pr-kampanjer, interna
kommunikationsinsatser och redaktionella titlar.
Föreläsare och pedagog i medierelationer,
mediedramaturgi, intern kommunikation,
krishantering och branding.
HC Andersens saga Kejsarens nya kläder brukar beskrivas som en berättelse om fåfänga, men den är också en effektiv illustration av utmaningen i att vi, människorna, är sociala djur. De flesta av oss är beredda att gå ganska långt för att inte utmana den grupp vi är en del av. Det gäller inte minst ledningsgrupper.
Jag vågar lova att de allra flesta drev och offentliga kriser hade gått att förebygga om bara någon, likt barnet i HC Andersens saga, hade vågat höja rösten och utmana i koncensus. Det är som regel bara att gå till sig själv. Jag tror att de flesta av oss i något sammanhang befunnit i oss i sen situation där vi bevittnat eller fått reda på något som vi egentligen vetat inte var rätt, men som vi av sociala skäl avstått från att ”bråka om”. Det kan ha varit en chef som betett sig olämpligt på en firmafest, en styrelseledamot som verkade ha lite väl nära relation till någon av bostadsrättsföreningens leverantörer eller helt enkelt ett personalärende som hanterats på ett okänsligt sätt. Varje gång vi i en chefsroll, relativ maktposition (gäller även strukturell makt) eller på ett förtroendeuppdrag vänder blicken åt andra hållet tar vi risken att pekas ut som medskyldiga i ett framtida drev.
Det är den möjliga alternativkostnaden för att ta den bekväma vägen ut.
Och det spelar ingen roll om du anser dig veta att inga formella oegentligheter har begåtts. Det viktiga är hur det ser ut. Det är fullt möjligt, kanske till och med troligt, att den förre BCG-konsulten Andreas Ringman Uggla var den bästa lämpade när Nya Karolinska sökte en ny produktionsdirektör. Men inte kan det ha varit en överraskning för alla inblandade att det inte skulle se bra ut när han blev en av de största beställarna av sin gamla arbetsgivares tjänster?
Och kanske visste makarna Jan och Inger Svenonius precis hur de skulle hantera rågången vid frukostbordet när den ene var landstingsborgarråd och den andre upphandlingschef vid världens dyraste sjukhus, men inte kunde det förvåna alla som kände till det att det skulle betraktas som jäv?
Låt oss i stället hoppa till IT-skandalen vid Transportstyrelsen. Ni vet, där hanteringen av skyddade personuppgifter outsourcades och hanterades av utländsk, icke säkerhetsklassad personal. Något som naturligtvis stred mot en lång rad direktiv och som grädde på moset var ett flagrant brott mot lagen. När skandalen uppdagades blev det också tydligt att det länge funnits en kultur där man gjorde avsteg från regelverk och avfärdade anmärkningar från bland annat SÄPO. Som människa är det lätt att se hur det kunde bli så. Det gamla datorcentret med all körkortsinformation var dyrt och sårbart. Vid en brand hade alla data kunnat gå förlorade. En outsourcing till en molnbaserad lösning skulle bli både billigare och driftsäkrare. Men när myndigheten skrev upphandlingsunderlagen så missade man uppenbarligen detta med sekretess och säkerhetsklassning. Och när felet påtalades kändes det rimligen för dyrt och besvärligt att backa. Var det inte bara lättare att låta det bero? Riskerna var säkert överdrivna ändå.
Några som valde den obekväma vägen var Transportstyrelsens internrevisionschef, Anette Olofsson, och dess säkerhetschef, Jens Johanson. De stod på sig och protesterade mot beslutet att ”göra undantag” från reglerna. Deras invändningar protokollfördes och när de inte fick gehör så tog de själva kontakt med styrelsen. Ni kan föreställa dig obehaget de måste ha känt när de mötte sina chefskollegor i korridorer och fikarum. Hur besvärliga, motstridiga och rakt ut gnälliga de måste ha framstått som. Det är inte ett lågt pris att betala på sin arbetsplats. Ändå gjorde de det.
När skandalen sedan briserade och så småningom ebbade ut kostade den två ministrar och en generaldirektör jobbet. Anette och Jens däremot belönades med Transparency Internationals pris Årets Visselpipa.
Så min uppmaning till er alla är att orka vara obekväma. Det är inte lätt och det gör dig inte populär, men det kan vara ditt civilkurage som räddar dig och i bästa fall din organisation från ett framtida drev. Även om det, dessvärre, är sällsynt att det leder till en utmärkelse.