Sveriges PapegojMagasin Nr1 2014 Jan, 2014 | Page 22

S i d a 2 2 S v e r i g es F r i f l y g n i n g Nu tror jag att dom stora arorna ser så pass annorlunda ut och ger en maffig flygbild med en näbb som får rovfåglarnas att blekna, så dom får vara ifred. Detta är en av fördelarna med stora friflygande arter, predationsrisken i svenskt luftrum är nog nästan obefintlig. Det känns nästan som om människor, bilar och tamdjur är en större fara. Tex, våra fåglar är vana med hundar, så de är inte rädda för hundar. Flyger dom till fel hund så förstår alla att olyckan kan vara framme. Det gäller att träna fåglarna för dom faror som du kan förutse där ni flyger och framför allt att dom kommer direkt på inkallning. En fungerade inkallning är ett absolut måste! Faror finns det med friflygning, det ska man inte förneka och det gäller att träna på ”verktygen” för att kunna eliminera dessa så, gott det går.. Jag hoppas att ni inte missförstår mig, jag vet att friflygning ute inte är för alla. För det krävs väldigt mycket träning och kontinuitet i flygning och träning. Jag vill även påpeka att det inte är bara proffs som kan träna en fågel till att friflyga ute, utan det är något som de flesta kan som är villiga att lägga ner den tid som detta kräver, med rätt fågel och rätt information/ utbildning. f a r a e l l e r Nu ska vi inte sticka under stolen att alla har lite olika känsla när det kommer till att träna djur, samt att alla arter inte är lika lämpade för utomhusflygning. Friflygning ute kräver mycket av både tränare och fågel. Men alla är lämpade för att få flyga i någon form och det är glädjade att se hur inomhus friflygningarna ökar hos de flesta föreningar. Den som bestämmer sig för att träna sin fågel till friflygare och är villig att verkligen lägga ner jobbet som krävs gällande sig själv och sin fågel, lovar jag kommer att få belöning för mödan. Då väntar nya erfarenheter och möjligheter för både ägare och fågel. Kontakten och tilliten man får med sin f