Sveriges PapegojMagasin
59
Pa r a k i t e r s o c h r o s e n k a k a d u o r s
imiteringsförmåga
fortsättning
Eftersom både hanar och
honor svarade starkt på konvergenta sekvenser, och hanarna svarade mycket starkare på konvergenta rop än
någon annan typ av interaktion, så visar dessa resultat att snabb ropkonvergens
signalerar en påtaglig villighet för kontakt med andra
fåglar, betydligt mer än vad
vanligt utbyte av kontaktrop
signalerar.
Vi misstänker också att
dessa snabba riktade förändringar i rop kan tjäna
som en direkt interaktion till
en specifik fågel. Kontaktrop
ges ofta i en mycket bullrig
miljö såsom när två flockar
möts eller när en enskild fågel interagerar med en
större flock. Många papegojarter har individuella vokala signaturer som skiljer
sig från andra arters, sådana
som en fågels partner kan
använda för att igenkänna
en specifik fågel och sålunda
kan kontaktrop innehålla
information om en fågels
identitet. Ändring av en
struktur i ropet jämfört med
ropen från en interagerande
partner kan få papegojor att
använda dessa individuella
signaturer för att nå en viss
fågel. Som jämförelse kan
nämnas förhållandet att
ropa en specifik persons
namn i ett rum fullt med
människor för att nå just
denna person.
Men är denna snabba vokala
konvergens och divergens
unik för elfenbensparakiterna eller är den vidare spridd
som kommunikationsverktyg bland papegojor?
Många papegojarter visar
någon grad av vokal imitation i fångenskap vilket
skulle visa att vokal flexibilitet eller vokal imitation kan
vara vanlig hos vilda fåglar.
Kommunikationsmetoder
utvecklas också för att möta
en arts sociala system och
många papegojarter har liknande sociala system.
Hos många papegojor bildar
hanar och honor livslånga
partnerskap men ur ett
mera vitt perspektiv så är
papegojor en del av sociala
system i vilka flockar eller
individer förenas temporärt
och sedan splittras under
loppet av en dag. På detta
sätt kan fåglar regelbundet
möta och interagera med en
stor variation av individer.
Snabb vokal interaktion kan
hjälpa papegojor att anpassa
sig till dessa varierade förhållanden och lösa sociala
interaktioner och det tycks
sålunda troligt att andra papegojarter kan använda
detta kommunikativa verktyg.
Jag beslöt att testa denna
hypotes på andra sidan jordklotet. Huvuddelen av min
doktorsexamen fokuserade
på vokal kommunikation och
könsskillnader bland rosenkakaduor (Eolophus roseicapillus – Galahs, också kända
som Roseate Cockatoo), som
är skära och grå kakaduor
som bebor större delen av
Australiens inland. Min studieplats var en lokal park
som gränsade till Canberras
östra förorter. Liksom elfenbensparakiter bildar rosenka
-kaduehanar och honor
starka band inom ett flocksystem där de förenas temporärt men sedan kan splittras
under loppet av en dag.
Till skillnad från parakiterna
är rosenkakaduorna sexuellt
dimorfa; vuxna hanar har
bruna irisar, medan honorna
har skära eller röda. Som en
del i min forskning så beslöt
jag att undersöka om en papegojart som var släktmässigt och geografiskt långt belägen från elfenbensparakiterna använde en liknande
fortsätt