Sveriges PapegojMagasin
58
Pa r a k i t e r s o c h r o s e n k a k a d u o r s
imiteringsförmåga
fortsättning
Rosenkakadua hane kikar ut från boet
Fotograf: Juliann Schamel
För varje voljärfågel spelade
vi upp sex olika sekvenser av
rop, tre sekvenser från hanar och tre från honor; rop
som konvergerade mot (var
lika) våra objekts egna rop,
rop som divergerade från
(blev mindre lika) våra objekts samt de som inte förändrades i relation till testfågeln.
Trots att vi använde fåglar
som hölls i voljärer för att
bättre kunna kontrollera de
experimentella förhållandena, fick vi ta itu med oväntade störningar vid våra
uppspelningar. Våra uppspelningar eller voljärfåglarnas svar attraherade ofta
vilda fåglar som slog sig ned
i närliggande träd och ropade till våra objekt och
tvingade oss till att överge
försöket.
Vid ett tillfälle slutade
mikrofonerna
vi satte upp
Elfenbensparakit i voljär
runt voljären
Fotograf: Thorsten Balsby
fungera en
Hanarna svarade mestadels
efter en och när vi undertill konvergenta sekvenser
sökte saken upptäckte vi att
av rop och minst till diveren hjord med navelsvin hade
genta sekvenser. Detta tyder
trampat runt vår undersökpå att hanarna föredrar att
ningsplats, snubblat över
interagera med fåglar vars
alla mikrofonkablar och
läten matchar deras egna.
kopplat ur vår inspelningsutrustning.
Efter åtskilliga avbrott
åstadkomna av vilda djur
samlade vi slutligen tillräckligt med information för vår
analys. Vi fann att de konvergenta och divergenta
(”liknande och avvikande”)
serierna med rop framkallade olika svar från våra
testfåglar.
Honor å andra sidan svarade starkt på både konvergenta och divergenta inspelningar men i mindre utsträckning på oförändrade
sekvenser vilket visar att den
interaktion de föredrog involverade rop som förändras
i relation till deras egen men
att ändringen i sig spelar
mindre roll.
fortsättning nästa sida
Sveriges PapegojMagasin