Sveriges PapegojMagasin
16
Olle och Björg
3 0 å r av u p p f ö d n i n g ä r n u t i l l ä n d a
fortsättning
Hur kommer det sig att ni började med uppfödning av papegojor?
Olle blev arbetslös och då startade han en firma
för att föda upp undulater och nymfkakaduor som
vi sålde till affärer, rent kommersiellt.
Men när de kom folk som inte visste om en undulat har 2 eller fyra ben eller sa att deras 3-åring
skulle få undulat så sa vi nej. Vi klarade helt enkelt
inte av att sälja ungar till folk som inte visste något om papegojor.
Så firman lönade sig aldrig, det gick inte att hålla
på som vi gjorde då vi brydde oss om fåglarna lite
för mycket så att säga. När Olle började jobba deltid för att senare gå upp till heltid så då la vi ner
det hela.
Men under tiden så hade vi fått chansen med
Jako, för det fans en importör i Borås som hade 10
jako. Det var 1982. Så vi fick ta hand om dessa 10
fåglar.
De fick sitta i en stor voljär. Vi satt på utsidan av
voljären och studerade dem.
Det var intressant och se hur de agerade och hur
de succesivt bildade par, så tillslut så hade vi 5
par. Men det blev bara ett av dessa 5 par som gav
ungar.
Olle Janson med två jako.
Så småningom särade vi på dem och de var 2-3 av
de andra som gav ungar med andra partners.
Inom loppet av ett par år dog även 2-3 stycken av
de importerade fåglarna. Man hade tyvärr ingen
aning om ålder mm på dem.
På vägen lärde vi oss själva allt om fåglar, vi
köpte böcker från USA och Tyskland för dyra
pengar. Vi var även med i Göteborgs fågelförening där Olle hade varit med innan. Men vi var
nog lite udda, för där handlade det mest om uppfödning men vi ville även hålla på med tamfågel.
Vi har även haft dvärgaror, maracana och severa.
Då folk visste om att vi hade papegojor så blev de
att de gav dem till oss när de av någon anledning
måste göra sig av med sina papegojor. Vi fick in
många fåglar på det sättet bland annat vår Maracanahona.
Björg Janson med en jako.
Vi letade partner till henne med ljus och lykta då
Maracana vår otroligt ovanliga på den tiden, och
till slut hittade vi en otroligt plockad Maracanahane som vi döpte till skräcken för den såg så ut.
Skräcken dog så småningom.
fortsättning nästa sida
Sveriges PapegojMagasin