Sveriges PapegojMagasin
12
Tvådagars Workshop 4-5 april i Hågelby
med Barbara Heidenrech
Författare
För er som inte hört talas om Bar‐
bara Heidenreich digare: Barbara
är en känd djurtränare från USA
och hon reser över hela världen för
a hålla kurser, föredrag och för a
hjälpa ll med djur världen över.
Hon har ll exempel tränat den
(ö)kände kakapon Sirocco (ni minns
kanske videon med Stephen Fry där
Sirocco försöker para sig med en
zoologs huvud?), och en mängd
individer av olika arter, ll exempel
i djurparker där djuren behöver
lära sig a acceptera veterinärvård
utan stress och fara för både djur
och människor. Barbara arbetar
med "force free animal training",
dvs djurträning helt utan tvång.
Hon är mycket pedagogisk och an‐
vänder e enkelt språk som alla
kan förstå oavse digare erfaren‐
het.
gen hade Barbara även hjälp av
Stephanie Edlund under övningsde‐
larna, så vi hade två duk ga djur‐
tränare a ge oss råd och hjälp. Det
blev en dag där fokus verkligen låg
på gojorna, med många skra och
glada llrop.
Om jag berä ar för er a jag under dag två av kursen llbringade
en hel del d kravlande på alla
fyra med en jako på ryggen, så
kanske ni undrar varför?
Jo, det visade sig vara det allra
enklaste sä et a transportera
sagda jako från min axel ll stolssit‐
sen. Ni förstår, Mia var från början
inte så sugen på a kliva upp på
handen. Jag kunde inte ta med mig
några av mina gojor ll kursen,
men förra året förälskade jag mig i
Annas och Kjells lilla jakotjej och
snälla som de är
lät de mig låna
henne a ha just
under Barbaras
kurs. Men Mia,
som visserligen
ll min stora för‐
tjusning lät mig
klia henne i nack‐
en, ville inte alls
si a på min hand,
eller någon an‐
nans heller för
den delen ‐ ja, om
Förra året anordnade Sveriges Pa‐ man inte heter Kjell förstås! Så jag
pegojförening en två dagars works‐ tänkte a om hon kunde vänja sig
hop med teori och demonstra on‐ vid a kliva upp på andras händer
er; i år blev det en dag teori och
eller armar också, så skulle det un‐
demonstra oner, och en dag hand‐ derlä a för henne i vardagen. Det
griplig övning för oss alla ‐ de som blev alltså mi mål för dagen.
kunde hade med en egen fågel,
Första sessionen på förmiddagen
andra lånade ‐ blandat med lite te‐ gick inte särskilt bra; hon klev ll
ori från Barbara. Under andra da‐
slut upp på min arm en gång, men
bara en gång, och var inte så intres‐
serad av godis. Små pappersbitar
som jag rullade ihop fungerade bra
som förstärkare, men bara e tag.
Barbara pratade en del om just
de a, a vi inte alls måste använda
oss av godis när vi tränar, utan a
en del fåglar kanske hellre vill bli
kliade i nacken, eller få en leksak,
eller bara få uppmärksamhet.
Läs mer om den omplacerade
fågeln Mia på sid 22‐23
Lärdom #1: Om fågeln inte är
så intresserad av godis, var
inte rädd a använda andra
saker som belöning, som uppmärksamhet, leksaker, eller
a bli klappad.
E er lunch tränade vi gojorna lite
mer. Mia fick för sig a hon hellre
ville si a på min axel än på tras‐
portburen, så vi sa där e tag ll‐
sammans, med en massa godis som
belöning. Och helt plötsligt var det
som om något bara lossnade, och
lilla Mia klev upp på min arm som
om hon aldrig gjort annat.
fortsä ning nästa sida
Sveriges PapegojMagasin