Sveriges PapegojMagasin
23
Wow,
Få g e l n
k a n
v e r k l i g e n
Av
Barbara Heidenreich
s k r i k a !
Översatt av Anneli Friman
"Skrikande, någon hade verkligen
förstärkt det beteendet rejält ",
sade jag till mig själv.
Misty, en dubbelgulhuvad Amazon
-papegoja, bodde hos mig i bara
några veckor. Hon bodde hos mig
så att jag skulle kunna ändra en del
av hennes vokala beteenden. Men
det visade sig snabbt att hon hade
några andra beteenden som måste
åtgärdas först.
Innan Misty kom till mig hade hon
bott med Jill Bell i sex år. Mistys
historia innan dess är ganska oklar.
Hon beräknas vara 19 år gammal.
Detta innebar i värsta fall att skrikande kunde ha varit
förstärkt i 13 år innan hon kom till
Jill. Så måste det ha varit, eftersom
beteendet var så STARKT.
Misty var obeveklig. Om Jag lämnade rummet så började hon att
skrika och hon skrek och skrek.
Hon har varit en bra påminnelse
om vad andra papegojägare upplever när de står inför ett mycket
irriterande och utmanande
problem. Detta beteende kan
vara mycket frustrerande.
När jag går in i någon annans
hem och hör skrikande fåglar
påverkas jag märkligt nog
inte av detta.
Men när en fågel skriker på
ett specifikt sätt som känns
krävande för att få min uppmärksamhet påverkar det
mig starkt. Hur hittar man
tålamodet som krävs för att
vara en bra tränare i dessa
situationer? Det är långt ifrån
lätt, men absolut nödvändigt.
Mitt mantra med Misty var "jag
löser problemet”.
Att bli arg eller låta knuten i magen ändra min strategi kommer
inte att ge mig det önskade resultatet. Jag måste vara övertygad
om att det jag gör kommer att fungera. Det har fungerat tidigare
med andra fåglar som jag har tränat. Så Håll ut!
Och det är sant, min blåpannade
Amazonpapegoja Tarah, hade
också lärt sig att skrika för att få
uppmärksamhet.
På grund av min egen okunnighet
förstärkte jag det skrikande beteendet.
Jag tog mig an Tarah som många
gör när man blir erbjuden att få
fågeln gratis. På den tiden arbetade jag på ett djursjukhus. En av
mina medarbetare arbetade även
deltid i en djuraffär. någon hade
kommit in i butiken och sålt fågeln
till henne för $ 100.
Var fågeln stulen, insmugglad eller
var ägaren i desperat behov av att
Sveriges PapegojMagasin
bli av med fågeln? Jag vet inte,
men min kollega insåg att hon
hade alldeles för många djur
hemma hos sig så hon frågade om
jag skulle kunna tänkas vara intresserad av att ta hand om fågeln "ett
tag". ("ett tag" har nu varit i 18 år).
Väl hemma i min lägenhet blev jag
överlycklig när Tarah sade "Hello"
vid åsynen av mig ätandes en bit
bröd.
Men förtrollningen bröts ganska
fort eftersom Tarah började skrika
så fort jag var utom synhåll.
Okunnig om hur man gör för att
stoppa detta oönskade beteende,
gjorde jag som så många andra
gör, varje gång Tarah skrek sprang
jag tillbaka in i rummet och sa till
honom att "Vara tyst".
Fungerade det att stoppa skrikandet på det sättet? NEJ!!
Samtidigt insåg jag att jag ogillade
mitt eget beteende, med
straffande reaktioner på det oönskade beteendet. Jag som i vanliga
fall njuter av att djur reagerar positivt på min närvaro vill inte bli en
obehaglig upplevelse i min fågels
liv i syfte att stoppa det skrikande
beteendet.
Medan jag jobbade med att lösa
detta problem blev jag introducerad till boken “Don’t Shoot the
Dog” av Karen Pryor. (Även känd
som bibeln för djurtränare.
Vartefter jag läste boken, så fastnade jag för två viktiga principer
som hjälper till och tar upp problemet med skrikandet.