Sveriges PapegojMagasin Nr 1 jan 2016 | Page 24

Sveriges PapegojMagasin 24 Pedro Av Kjell Marmlind fortsättninig Pedro och jag åkte till veterinären Torsten Mörner för att göra en hälsokontroll. Pedro åt ju som alla andra papegojor på den tiden mestadels solrosfrön vilket Torsten förklarade var riktig skräpmat. Så på råd av Torsten så sattes han över på Triumph hundmat. Den var lik papegojpellets (vilket inte fanns ännu) i konsistensen och formen var små hundben. Självklart var detta inte optimalt näringsmässigt, men det bästa man kunde uppnå på 80-talet. Pedro blev sur när hans matskål tömdes på ”papegojmat” och fylldes på med Triumph. Men med Torstens ord i minnet (Han kommer inte svälta ihjäl så länge det finns något att äta) så var det bara att inleda övergången. Pedro kastade ut all Triumph på golvet och skrek ilsket. Men efter några dagar då han inte fick något annat så började han så sakta att äta Triumphen. Att det numera finns speciella papegojpellets är underbart tycker jag. Pedro och jag (bakom, hans lilla bur han kom i) överlyckliga när de fick syn på varandra, men icke sa Hans lilla bur som följde med vid köpet gick han in i nicke. Det var nog snarare tvärt om, Tjabo var lite och åt, i övrigt så var han lös i lägenheten. Det funge- tveksam och Pedro såg nog närmast Tjabo som nårade bra….. en lång period. Men en dag när jag kom got ondskefullt som skulle drivas ut ur huset. Men hem så hade han haft mer tråkigt än vanligt och och efter en period av arakamper och mer eller mindre helt enkelt bestämt sig för att göra något roligt, vil- slagsmål så blev de två sedermera tajta kompisar. ket i hans värld betydde att han vänt upp och ner på hela och då menar jag verkligen HELA lägenheten (och som tur var inte skadat sig, som jag heller inte hade en tanke på). Jag hade redan innan detta plågats av att han satt ensam på dagarna och den känslan blev nu än värre när han inte kunde vara lös längre. Steg ett var en större bur. Stora burar fanns inte att köpa, så några byggaller införskaffades och vips så hade jag efter lite modifiering en ”jättebur”. Nu var det dags för steg två, Pedro skulle få en kompis. Men som jag skrev tidigare så var inte aror till salu så vanliga på den tiden, efter lite letande så lyckades jag dock hitta en blågul ara till salu. Tjabo var en ståtlig och fin blågul ara som var 6 år. Nu skulle man kunna tro att Pedro och Tjabo blev Pedro och Tjabo fortsättning nästa sida Sveriges PapegojMagasin