Sveriges PapegojMagasin Nr 1 jan 2014 | Page 29

S v e r i g es S i d a P a p e g o jM a g a s i n E n T a g e o c h J a g b e r ä t t e l s e o m a r b e t e t f j ä d e r p l o c k a r e Väldigt plockad på ryggen.. och irriterad och torr i huden. En del fjädrar ryckte han ut helt, andra tuggade han sönder eller bet av. För mig är det otroligt viktigt att få- heller hålla i eller stötta honom. Så förutom att lära honom att komma upp på handen måste jag också träna honom på att få hålla mina fingrar på hans fot. Sen förstod jag att jag måste handikappanpassa en hel del, dels för att han inte skulle skada sej och dels för att få honom att röra på sej så han blev av med övervikten och fick tillbaka musklerna på rätta ställen. geln skall trivas i sin bur så jag brukar varva tiden ute med tid i bur även om jag är hemma hela dagarna. Två timmar ute, en i buren på ett ungefär. De behöver också den vilan dagtid, att sova, äta och putsa sig i lugn och ro en stund. De dagar man måste åka iväg så vill jag att fåglarna skall känna sig lugna i burarna - deras hem. Sen började jag om med alltsammans:  Vänta tills han satt stilla  Öppna buren.  Hålla fram handen och säga UPP.  Försöka att få hålla mitt finger på hans fot ,när jag bar honom. Detta fungerade mycket bra och vi gjorde dessa övningar hela första veckan, inget annat utöver det. e n Stjärt och rygg. Det var en del blödande pennor där och han hade svårt för att låta det vara i början. Torrt ochorberg N irriterat. Då Tage ogillar beröring kunde jag inte Väl ute på sittställningen i köket fick han lite olika frukt och grönt i skålen som han faktiskt testade. Men redan efter fem minuter somnade han! Tröttheten berodde nog på dålig kost, avsaknad av motion och spänningen med alla nya intryck. Jag satte in honom i buren igen och lät honom vara där en timma. m e d 2 9 Det tog inte lång tid för Tage att sluta stressa i buren, ett par dagar max. Jag började också duscha honom med aloe vera, minst en gång om dagen, i början flera gånger om dagen. Testade först om han gillade det.. Men det gjorde han INTE, så jag satte honom i en mindre ”dusch-bur”: Förvarnade varje gång: innan jag började med orden ”Nu skall vi duscha”, startar försiktigt med fötter, sen bröst och rygg, aktar huvudet på de som är rädda. I dag kan jag duscha honom obehindrat och han säger själv ”Ska du duscha”. Handikappanpassningen bestod av madrasser på golvet där han befann sig samt bryggor från en lekplats till en Sen gällde det ju också att skapa band mellan oss ... Inge annan så han kunde klättra för att ta sig dit. Olika gungor som sattes samman med repstege, stora grenar ovanpå buren och så vidare. Kosten förändrades och består av det jag brukar ge mina: pellets, groddade frön, frukt, mycket grönsaker, bönor o olika röror. Han var enkel med maten då han gärna smakade på allt som erbjöds. Sen gällde det ju också att skapa band mellan oss och att han skulle känna sig trygg med mig. Detta är det viktigaste av allt! Han fick egen tid med mig och vi lekte och åt tillsammans. En sak jag märkte var att han ofta fick ett bebisbeteende när jag var i närheten. Jag och han satt och åt tillsammans och han gjorde då som bebisar gör när de tigger mat. Detta såg jag som ett gott tecken och gav honom mat. Han var ju bara 1½ år och i behov av att känna trygghet och att bli omhändertagen av mig. Det hade varit skillnad om han varit könsmogen då hade jag inte gjort det. Jag talade alltid uppmuntrande och var positiv i hans närhet. Talade glatt, men var stillsam, inget yvigt kroppsspråk.