S v e r i g es
S i d a
P a p e g o jM a g a s i n
E n
T a g e o c h J a g
b e r ä t t e l s e o m a r b e t e t
f j ä d e r p l o c k a r e
Väldigt plockad på ryggen.. och irriterad och torr i
huden. En del fjädrar ryckte han ut helt, andra
tuggade han sönder eller bet av.
För mig är det otroligt viktigt att få-
heller hålla i eller stötta honom. Så förutom att lära honom att komma upp på
handen måste jag också träna honom på
att få hålla mina fingrar på hans fot.
Sen förstod jag att jag måste handikappanpassa en hel del, dels för att han inte skulle
skada sej och dels för att få honom att röra
på sej så han blev av med övervikten och
fick tillbaka musklerna på rätta ställen.
geln skall trivas i sin bur så jag brukar
varva tiden ute med tid i bur även om
jag är hemma hela dagarna.
Två timmar ute, en i buren på ett ungefär. De behöver också den vilan dagtid,
att sova, äta och putsa sig i lugn och ro
en stund. De dagar man måste åka iväg
så vill jag att fåglarna skall känna sig
lugna i burarna - deras hem.
Sen började jag om med alltsammans:
Vänta tills han satt stilla
Öppna buren.
Hålla fram handen och säga UPP.
Försöka att få hålla mitt finger på hans
fot ,när jag bar honom.
Detta fungerade mycket bra och vi gjorde
dessa övningar hela första veckan, inget
annat utöver det.
e n
Stjärt och rygg. Det var en del blödande pennor där och han
hade svårt för att låta det vara i början. Torrt ochorberg
N irriterat.
Då Tage ogillar beröring kunde jag inte
Väl ute på sittställningen i köket fick han
lite olika frukt och grönt i skålen som han
faktiskt testade. Men redan efter fem minuter somnade han! Tröttheten berodde
nog på dålig kost, avsaknad av motion och
spänningen med alla nya intryck. Jag satte
in honom i buren igen och lät honom vara
där en timma.
m e d
2 9
Det tog inte lång tid för Tage att sluta
stressa i buren, ett par dagar max.
Jag började också duscha honom med
aloe vera, minst en gång om dagen, i
början flera gånger om dagen.
Testade först om han gillade det.. Men
det gjorde han INTE, så jag satte honom
i en mindre ”dusch-bur”: Förvarnade
varje gång: innan jag började med orden ”Nu skall vi duscha”, startar försiktigt med fötter, sen bröst och rygg, aktar huvudet på de som är rädda.
I dag kan jag duscha honom obehindrat
och han säger själv ”Ska du duscha”.
Handikappanpassningen bestod av
madrasser på golvet där han befann sig
samt bryggor från en lekplats till en
Sen gällde det ju också att skapa band mellan oss ...
Inge
annan så han kunde klättra för att ta
sig dit. Olika gungor som sattes samman med repstege, stora grenar
ovanpå buren och så vidare.
Kosten förändrades och består av
det jag brukar ge mina: pellets, groddade frön, frukt, mycket grönsaker,
bönor o olika röror. Han var enkel med
maten då han gärna smakade på allt
som erbjöds.
Sen gällde det ju också att skapa band
mellan oss och att han skulle känna sig
trygg med mig.
Detta är det viktigaste av allt!
Han fick egen tid med mig och vi lekte
och åt tillsammans. En sak jag märkte
var att han ofta fick ett bebisbeteende
när jag var i närheten. Jag och han satt
och åt tillsammans och han gjorde då
som bebisar gör när de tigger mat.
Detta såg jag som ett gott tecken och
gav honom mat. Han var ju bara 1½ år
och i behov av att känna trygghet och
att bli omhändertagen av mig. Det
hade varit skillnad om han varit könsmogen då hade jag inte gjort det. Jag
talade alltid uppmuntrande och var
positiv i hans närhet. Talade glatt,
men var stillsam, inget yvigt kroppsspråk.