S i d a
2 2
S v e r i g es
F r i f l y g n i n g
Nu tror jag att dom stora arorna ser så
pass annorlunda ut och ger en maffig flygbild med en näbb som får rovfåglarnas att
blekna, så dom får vara ifred. Detta är en
av fördelarna med stora friflygande arter,
predationsrisken i svenskt luftrum är nog
nästan obefintlig.
Det känns nästan som om människor,
bilar och tamdjur är en större fara. Tex,
våra fåglar är vana med hundar, så de är
inte rädda för hundar.
Flyger dom till fel hund så förstår alla att
olyckan kan vara framme. Det gäller att
träna fåglarna för dom faror som du kan
förutse där ni flyger och framför allt att
dom kommer direkt på inkallning.
En fungerade inkallning är ett absolut
måste! Faror finns det med friflygning, det
ska man inte förneka och det gäller att
träna på ”verktygen” för att kunna eliminera dessa så, gott det går..
Jag hoppas att ni inte missförstår mig,
jag vet att friflygning ute inte är för alla.
För det krävs väldigt mycket träning och
kontinuitet i flygning och träning. Jag vill
även påpeka att det inte är bara proffs som
kan träna en fågel till att friflyga ute, utan
det är något som de flesta kan som är villiga att lägga ner den tid som detta kräver,
med rätt fågel och rätt information/
utbildning.
f a r a
e l l e r
Nu ska vi inte sticka under stolen att
alla har lite olika känsla när det kommer
till att träna djur, samt att alla arter inte
är lika lämpade för utomhusflygning.
Friflygning ute kräver mycket av både
tränare och fågel. Men alla är lämpade
för att få flyga i någon form och det är
glädjade att se hur inomhus friflygningarna ökar hos de flesta föreningar.
Den som bestämmer sig för att träna
sin fågel till friflygare och är villig att
verkligen lägga ner jobbet som krävs
gällande sig själv och sin fågel, lovar jag
kommer att få belöning för mödan. Då
väntar nya erfarenheter och möjligheter
för både ägare och fågel.
Kontakten och tilliten man får med
sin fågel går egentligen inte att förklara
utan den måste upplevas. Även kä nslan
av att få se sin fågel flyga fritt, är helt
underbar och bättre berikning finns nog
inte för en fågel än att få flyga fritt ute.
Friflyger man mycket som vi gör så
kommer det även tillbud precis som
med alla djur man har lösa ofta. För oss
så hör det till, men friheten, berikning
mm väger upp dessa få tillbud med
råge.
P a p e g o jM a g a s i n
f r i h e t ?
Vi får ofta frågan vilka arter av papegojor som är mest lämpade för friflygning. Jag skulle vilja ändra den frågan
och säga, när det går på tok vilka är
mest lämpade då?
Om allt bara fungerar utan incidenter
så är det ingen större skillnad. Men
om olyckan är framme så är en stor
färgglad högljudd goja enklare att
hitta. Givetvis så finns det även fler
predatorer som ser en liten fågel som
byte. Sedan är det nog även så att
arter som är av mer ängslig karaktär
blir lättare stressade med blockering
som följd om något oförutsett händer.
Ålder på fågeln är otroligt avgörande
när vi pratar friflygning och flygträning. Kan man börja träna fågeln när
den normalt i det vilda skulle ha utvecklat dessa färdigheter är det betydligt enklare. När vi normalt tittar på
ungar så ser vi att dom är utvecklade
och har växt som dom ska, vad vi ofta
glömmer bort är den mentala utvecklingen. Eller hur?
- En fungerande inkallning,
är ett absolut måste!