S i d a
S v e r i g es
1 1
P a p e g o jM a g a s i n
F u n d e r i n g a r
k r i n g
d j u r s k y d d
L 8 0
Första gången jag läste de regler vi har i Sverige idag, om hur vi ska hålla våra husdjur, så såg jag bara svart på vitt.
Anledningen till att jag ens läste dem, var för att jag jobbade i djuraffär och ansåg att det var något jag absolut måste
kunna. Detta var tillbaka på den tiden då inte alla regler gällde privatpersoner, men däremot djuraffärer.
Det mest grundläggande var kanske ”minsta tillåtna bur”.
September 2007 så började dock ”minsta tillåtna burstorlek” för fåglar, att gälla även för privatpersoner som håller fåglar.
Reglerna för burstorlekar är alltså bara lite över 6 år gamla och därmed ganska ”nya”. Trots att allt fler fortfarande upptäcker och ibland med viss möda efterlever minsta tillåtna burstorlek, så pratades det redan för flera år sedan om att göra
kraven på minsta bur ännu större än de som nu gäller.
Så, varför finns det krav på ”minsta tillåtna bur” till papegojor?
Jo, för det fanns fåglar runt om i landet som satt i burar inte större än att en sittpinne, mat och vatten samt fågeln fick
plats. Att flytta sig 40 cm sidledes på en pinne och ingen möjlighet att ens sträcka ut vingarna, var vardag för många fåglar.
Många lämnade sällan, eller till och med aldrig, buren.
Reglerna skapade en möjlighet för fågeln att röra på sig i buren, få plats att sträcka ut vingarna och kanske ta ett vingslag till en annan pinne. Ett par ”leksaker” får plats om de inte hänger i vägen, samt kanske en kompis. Så mycket mer än
det, är det ju tyvärr inte.
Självklart ska vi inte säga att alla fåglar sitter i sina burar hela dagarna, tvärt om. Syftet med att dela sitt liv med en fågel, är
ju att de ska vara tillsammans med sin ägare. Anledningen till att de blev lämnade i sina burar, hade kanske att göra med
att ägarna fick ändrade familjeförhållanden, andra intressen, att fågeln plötsligt började bitas eller något annat.
Reglerna gör att, oavsett vad som sker i ägarens liv, så har fågeln rättigheter som garanterar ett minimum av livskvalité.
Reglerna beskriver hur fågeln ska bo, leksaker, pinnar, ljus, temperatur, m.m. Det finns krav på att den ska bli tagen till
en veterinär om den blir sjuk, att den ska ha sällskap, äta nyttig mat för arten m.m.
Reglerna nämner även saker som är förbjudna t.ex. att man inte får binda fast dem i foten eller i fotringen, (anledningen
till det är väl att det kanske skett för många olyckor).
Hur som helst, så har det inte alltid varit lätt att förstå de detaljbeskrivningar som reglerna består av, för de är faktiskt
ganska många. Ibland är det bara en tolkningsfråga och då lite luddigt.
Sakta har dock bit för bit klarnat. Många tänkte att så länge fågeln har det bra, så är allt frid o