Svenska föreningen för textilkonservering 26 Dec 2017
Monteringskavalkaden 12 maj
Anna Ehn Lundgren
Ett vackert monterat plagg i en utställning är något alla vill se, men det är flera saker som påverkar vilken montering en dräkt eller ett enstaka plagg får. Det är t. ex. utställningsproducentens idéer hur utställningen ska se ut, vilken ekonomi man har, tillgång på material, kunskap om eller vana vid en metod, vilken typ av samling man jobbar med och naturligtvis vad plagget tål: kan det hänga, bör det ligga plant? Tiden är också viktig- den som man har på sig att göra stödet men också tiden plagget ska vara utställt!
Under SFT: s jubileumsmöte fredagen den 12 maj 2018 var vi åtta kolleger från olika ateljéer och museer i Sverige och Norden, som berättade om olika monteringsmetoder för dräkt som vi använder när vi bygger utställningar.
Anna Stålbring, ACTA Konserverings Centrum AB, berättade om att bygga gipsskal. På en stomme av kycklingnät som formats efter det specifika plagg som ska visas gipsas formen med gipslindor. Gips är ett stabilt material men behöver förseglas med shellack eller lim för att inte” krita” samt förses med silkepapper som gör ytan slät. Skalen passar både att hängas i trådar och stå på fot. Materialet är billigt men metoden är tidskrävande. Se bild 1.
Anna Ehn Lundgren, Uppsala domkyrka, har arbetat med utställningsformar av papier-maché för att tillverka stöd för biskopskåpor. De är gjorda av syrafri kartong från Munktells och ett pHneutralt snickarlim från Museiservice. Ett linnetyg ger friktion och håller kåpan på plats. För att formen ska kunna stå finns en frigolitbyst på insidan. Se bild 2.
Anna pratade också om monteringar med polykarbonat. Av den genomsiktliga plasten kan man konstruera ett skal att användas när man vill visa ett plagg tredimensionellt och samtidigt är angelägen att visa också insidan av plagget. Plastskalen passar särskilt bra att montera mindre plagg utan insnitt, t. ex livstycken och västar. Plastskalen hängs med fördel i skylttrådar. Metoden finns beskriven i boken” Textilkonservering. Att vårda ett kulturarv”. Se bild 8.
Augusta Persson, Livrustkammaren och Skokloster slott med Stiftelsen Hallwylska museet, talade om modifiering av färdiga utställningsdockor av frigolit. Vid tillfälliga utställningar styr ofta ekonomin och tidsaspekten valet av monteringsmetod. Frigolitbyster av polystyren( PS) är lätta att bearbetade och man gör om dem till rätt form och storlek genom att antingen avlägsna material eller bygga på material. Se bild 3.
Susan Hannusas( och Mona Wennerström), Ålands museum, visade hur de tillverkar stöd för skor av polykarbonatplast och magneter. Se bild 4.
Anna Javér, Världskulturmuseerna, presenterade montering av etnografisk textil som ofta är plan och tvådimensionell i snittet och därför passar bra att hängande på rulle. I utställningen Magasinet – en etnografisk skattkammare på Etnografiska museet i Stockholm ställs 177 textilier
Föreningen fyller 50år 4