Svenska föreningen för textilkonservering
26 Dec 2017
Svenska Föreningen för
Textilkonservering 1967-2017
Bakgrund
Under 1890-talet etablerade Bohusläns museum, Kulturen i Lund och Livrustkammaren landets
tidigaste konserveringsateljéer. Under 1900-talet följde Pietas och Riksantikvarieämbetet 1908,
Husgerådskammaren 1920, Nordiska museet 1929, Armémuseum 1933, Västergötlands
museum på 1940-talet, Historiska museet i Göteborg under 1960-talet, Världskulturmuseerna
under 1970-talet. Borås textilmuseum anställde en textilkonservator 1980 men har ingen sedan
1998, Jamtli i Östersund, Ájtté i Jokkmokk1985, Studio Västsvensk Konservering i Göteborg
1987 samt Helsingborgs museum 1996. Spritt över landet men främst i storstäderna finns idag
också ca 15 privata aktörer inom textilkonservering, varav flera är pensionerade konservatorer
som fortfarande är verksamma.
Fram till 1970-talets början hade de som praktiskt utförde konserveringen titeln konservatris,
konserveringsbiträde eller konserveringsassistent. I Svenska Föreningen för Textilkonservering:s
(SFT) arkiv finns ett dokument från 1962 som beskriver biträdets arbetsuppgifter vid
Armémuseum. ”Konserveringsbiträdet åligger: att utan anvisningar om arbetets teknik eller
manuella förfarande utföra beslutad rengöring och konservering av samlingarnas textila föremål
samt att däröver föra noggranna arbetsbeskrivning (sic) samt att i övrigt utföra de arbeten
styresmannen bestämmer.”
Ossbahr, Cederström, Böttiger, Branting och Geijer är alla namn på pionjärer inom svensk
textilkonservering. Carl Anton Ossbahr (1859–1925), blev utan formell utbildning intendent och
sedermera överintendent vid Livrustkammaren och är känd som en föregångare till god svensk
samlingsförvaltning. Hans efterträdare (1904) och släkting, baron Rudolf Cederström (1876–
1944) hade, liksom John Böttiger (1853-1936) som blev överintendent 1915 vid
Husgerådskammaren, en doktorsgrad i konsthistoria. Båda utvecklade textilkonserveringens
metoder och material, utförde egna experiment och hade kontakt med kollegor ute i Europa.
Agnes Branting (1862-1930), med utbildning från Slöjdföreningens skola (idag Konstfack), knöts
1885 till Handarbetets Vänner (HV) där hon senare blev direktris. HV fick i uppdrag av Böttiger
att påbörja konserveringen av Husgerådskammarens vävda tapeter. Branting startade också
Licium 1904, ett företag för textil konst och renovering samt 1908, i nära kontakt och samarbete
med Cederström och Böttiger, Pietas, vars uppgift var konservering av både kyrkliga och andra
textilier. Brantings systerdotter Agnes Geijer (1898-1989), akademiker med studier i historia och
arkeologi och en doktorsgrad från Uppsala universitet övertog senare verksamheten som 1949
gick in under Riksantikvarieämbetet.
Föreningen fyller 50år
12