Tidskrift för konservering
ningar och möjligheter detta medför. Röntgen har en lång tradition inom
framför allt arkeologisk konservering. Under seminariet framkom att den
digitala tekniken med sin korta processtid, likheten med annan digital bildbearbetning samt möjlighet till mobilitet kan komma att - och i viss mån
redan har - gjort röntgen mer tillgänglig för andra områden inom konservering.
Konservator Inga Vea vid
NTNU Vitenskapsmuseet
visar fram den nya
röntgentekniken.
Foto: Åge Hojem NTNU
Vitenskapsmuseet
NIKU använder i dag ett mobilt digitalt system för undersökningar i byggnader och Arkeologiskt museum UiS
arbetar med att ta i bruk ett liknande
system för kyrkoinventarier. Konservator och tapetserare Ann Sofie Stjernlöf
gav ytterligare exempel på mångsidigheten hos tekniken i presentationen av
sitt examensarbete ”Se men inte röra:
Röntgen som verktyg i dokumentation
av historiska stoppningar” där hon
använt tekniken på möbelstoppningar
med goda resultat.
Inom målerikonservering har tekniken inte använts lika rutinmässigt som
inom arkeologin men röntgen är inte
något nytt för målerikonservatorer.
Vid Finnish National Gallery har man
använt röntgen under lång tid och nått
goda resultat vid övergången till digital
film. Den digitala tekniken har gjort
metoden mera tillgänglig. Även målerikonservatorer från UiS, Nationalmuseet i Danmark och NTNU hade fått goda
resultat med digital film.
Det var överraskande nog inom den
arkeologiska konserveringen man hade
störst problem med metoden. Både
NTNU