Nya Arbetartidningen Nummer 94

Sverige att svensk lagstiftning underställs Koranen. Tryck- och yttrandefrihet, religionsfrihet och jämställdhet upphör att existera och demokratin ersätts av klanstyre…” (Dagens Samhälle 19/4). Avskedad islamist Det är mot denna bakgrund som statsminister Stefan Löfven avskedade MP-ministern Mehmet Kaplan. Kaplan tog inte ställning för principen att samma lagar ska gälla för alla medborgare i samma land. Istället umgicks den numera f.d. ministern med grupper och individer vars hela verksamhet pekade i motsatt riktning. (Se rutan nedan för Kaplans umgänge). AV JAN HÄGGLUND, REDAKTÖR MP utgör islamisternas språngbräda till makten. Rebwar Hassan, gruppledare för MP i Skärholmen och tidigare riksdagsledamot, kommenterar utvecklingen inom partiet på följande sätt (utdrag): ”För att bli regeringsdugligt har partiet släppt eller slutat driva tidigare proﬁlfrågor som EU-utträde … samtidigt som religiösa muslimer kvoterats in i partiet. Och en del av dessa driver egna agendor. Genom att stämpla all kritik mot dessa grupper som islamofobi och brännmärka vissa som rasister har mycket av diskussionen inom partiet tystnat… Ingen kritik släpps fram mot partiledningen, det har blivit iga umgänge ett tal på Sergels Torg i Stockholm där han ropade ”död åt de armeniska hundarna” och kallade sina meddemonstranter för ”raskamrater”. Detta ska ses mot bakgrund av att det Osmanska riket (föregångare till dagens Turkiet) genomförde ett folkmord på mellan 800 000-1 miljon armenier åren 1915-1917. I Turkiet riskerar den som påstår att folkmordet ägt rum att hamna i fängelse. Millî Görüş Islamistisk rörelse som bildades 1969 i Turkiet. Organisationen har 87 000 medlemmar i Europa. Enligt den tyska säkerhetstjänsten arbetar Millî Görüş ”för införande av sharialagar och bidrar till radikaliseringen av muslimer”. Det styrande partiet i Turkiet, AKP, har sina rötter inom Millî Görüş.  tabu att kritisera Mehmet Kaplan och islamister. Allt avfärdas som islamofobi. Samtidigt får islamistiska parallellsamhällen breda ut sig i förorterna där organisationer arbetar för införande av sharialagar, ibland med stöd av oﬀentliga medel. Sharialagar innebär, när de får fäste och stöd, Statsministern agerade för sent. Då Stefan Löfven slutligen avskedade islamisten Kaplan gjorde han det med följande motivering: ”Ett statsråd ska kunna representera Sveriges regering på ett otvivelaktigt sätt och om detta får inte råda några som helst som helst tvivel eller tveksamheter”. (Presskonferens 18/4 då Kaplans avsked tillkännagavs). Men politiskt var skadan redan skedd. Det parti som inte uppfattas som pålitligt när det gäller kampen för att samma lagar ska gälla för alla medborgare, utan som öppnar för en parallell rättsskipning i form av sharia (lagar och domstolar) kommer att förlora regeringsmakten. Med största sannolikt har Socialdemokraternas samarbete med MP inneburit att Alliansen kommer att återta regeringsmakten om två år. Det som har framkommit, i samband med avskedandet av islamisten Kaplan, är att själva kärnan i det svenska samhället har utsatts för ett angrepp: nämligen samhällets sekulära karaktär. I sin iver att få regera har MP varit berett att blunda för islamisterna. I sin iver att få regera har S valt att samarbeta med landets minst pålitliga parti. Socialdemokraternas självklara uppgift var att återta alla arbetare de tappat till SD. Istället har partiets samarbetet med MP inneburit att islamister tagit sig in i regeringen. Med största sannolikhet innebär detta att S förlorar regeringsmakten. Med stor sannolikhet öppnar detta i sin tur för en ny strid om partiledarskapet inom S. Erfarenheten av MP är att det är landets minst pålitliga parti. Det borde ha spelat ut sin roll som vågmästare.  Byggnads och Målarna strejkade för bättre villkor Årets avtalsrörelse har varit mer spänd än på länge och �era fackföreningar har fått ta till strejkvapnet. Nyligen avslutades två uppmärksammade strejker – Byggnads och Målarnas. AV KALLE WADIN WESSLÉN, ARKIVARIE, LJUSDAL I slutet av mars varslade Byggnads om strejk för 2 600 medlemmar på 60 företag. Den 12 april inleddes strejken med 1 600 arbetare i en första strejkvåg. Bakgrunden var att motparten ville ändra på dagens ackordsystem. Detta skulle i praktiken leda till en lönesänkning för majoriteten av alla som arbetar inom byggbranschen. Vidare riktade man ett krav om löneökning på 3,2 % istället för medlarnas förslag på 2,2 %. Byggnads ville även se en låglönesatsning och en satsning på att få in ﬂer kvinnor och nyanlända i branschen. Skälet är att branschen behöver få in mer folk med tanke på den stora efterfrågan på nya bostäder i landet. Efter en vecka var strejken över och det undertecknades ett nytt avtal som ger 2,38 procents löneökningar över 13 månader, vilket motsvarar industrins s.k märke på 2,2 procent. Förbundsordföranden hävdade att resultatet blev lyckat: en efterfrågad låglönesatsning, arbetstidsförkortning och höjda löner. Byggstädarna, med de lägsta lönerna, ﬁck en löneökning på över tre procent. Avtalet innebar också att ackordslönerna blev kvar utan några förändringar. Byggnads och Målarna var ute i strejk i mitten av april. Även Målarförbundet ﬁck ta till strejkvapnet i avtalsrörelsen. Strejken inleddes 8 april och omfattade 260 målare på 35 olika arbetsplatser. Precis som för Byggnads handlade strejken till stor de l om att företagarna ville förändra ackordsystemet vilket riskerade leda till lönesänkningar. kvinnor i branschen och göra den mer jämställd. Förbundets ordförande hävdar att just det förstärkta anställningsskyddet för gravida är en historisk framgång där förbundet går före både riksdagen och andra fackförbund. Efter två veckor, den 22 april, var även målarstrejken över. Löneökningarna hamnade på samma nivå som för Byggnads. Ackordssystemet står fast som tidigare. En annan viktig del i avtalet var rätt till uppskjuten uppsägningstid vid graviditetspenning, vilket innebär ett förstärkt anställningsskydd för gravida och kan vara en del i strävan att få in ﬂer På det stora hela innebar både bygg- och målarstrejkerna en framgång för facket. Samtidigt är det tydligt att varken Byggnads eller Målarna på allvar var beredda att utmana industrins ”märke” på 2,2 procents löneökningar. Detta trots att man, inför avtalsrörelsen, t.o.m hade högre lönekrav än industrifacken.  Nya Arbetartidningen nr 94 / 29 april 2016 3

Nya Arbetartidningen Nummer 94 | Page 3