Å
ret var 2014. Vi hade kryssat hela
dagen på ett uttröttande Ålands
hav. Det var en av de där gångerna då aktiv planering med ”en bog
dit, ett slag och så en bog till så är vi
framme” har motsatt effekt. Då vinden
vrider emot och ökar vad man än gör.
En gång då den tänkta seglingstiden mer
än fördubblas och lockelsen efter ett
mål mat blir så stark att den övervinner
vetskapen om illamåendet som väntar
inne i kajutan. En sådan gång är en full
hamn det sista man vill mötas av. Nå, full
är att ta i. En plats med sidan till öppningen mot havet fanns att tillgå. Enda
problemet var att den höll på att riva
loss både knapar och allt annat därtill.
Att den gången fortsätta seglingen ytterligare ett par timmar lockar inte nämnvärt. Bland annat därför är få så lyckliga
som vi är över att Abborrgrundet nu är en
NJK-skärgårdshamn.
Infart till Aborrgrundet.
Abborrgrundet i sikte
18