Kommodoren har ordet
Det var nog men en viss förvåning som jag, Yvonne och delar
av vår besättning steg iland i Helsingfors i mitten av augusti
efter att ha seglat av och an till Skottlands västkust: hur
kunde allt ha gått så bra, alla tidtabeller hålla och ingenting
skörat? Vi upplevde det på sätt och vis ganska antiklimaktiskt
efter att under flere år ha förberett resan minutiöst och i minsta
detalj gått igenom alla de möjligheter där något kunde gå snett.
Uppenbarligen hade herrar Murphy och MacMahon annat att
göra just då! Ett speciellt tack ville jag därför i detta sammanhang ge till de äldre medlemmar som med råd och dåd bistod
i förberedelserna. Men en stor upplevelse var det, inte bara
seglingsmässigt med fina seglingsetapper, superba kryssben
och syndigt läckra länsar, utan även sublima upplevelser under
stjärnklara nattvakter med glimrande mareld, delfiner, tumlare
och valar. Eller vad säger ni om att köpa en enorm hummer
över bord av en fiskare, slänga den i en kastrull med havsvatten och äta den samma kväll som sådan, utan några som helst
andra kryddor till, helt au naturel??? Miljön och landskapen
på den skotska västkusten stämde till eftertanke: vårt Östersjöbäcken är egentligen ganska näpet, även om naturen kan
ryta till ordentligt och visa tänderna här. Men där, med Atlantens rullande sjöberg i ryggen, bergskedjor långt över tusen
meter höga, djupa fjordar med starka, oväntade fallvindar och
strömmar, ankarbotten där bara stora stockankaren tar för all
tången och vegetationen, där är man prisgiven åt helt andra
krafter och nycker. Man känner nog sin litenhet. Hatten av för
de iriska munkarna och vikingar som letade sig fram här för
nästan halvannat tusental år sedan. Vi besökte även de yttre
Hebriderna och konfronterades där med samhällen som bokstavligen levde inför havets anlete. Ganska långt från Arvid
Mörne och hans Porkala romantik, eller hur?
Resan var ju som bekant ett internordiskt projekt, NJK
och kollegerna KSSS, GKSS, KDY, KNS och NAS skulle
tillsammans göra seglatsen till skotska västkusten, delta i
malt whisky kryssningen mellan Oban, Skye och Islay och
återvända. När man lägger upp planer på förhand blir det
alltid bakslag. I slutändan deltog bara s/y Toby från KNS och
s/y Vildanden från KDY samt s/y Celinda och s/y Dyssel från
NJK. NAS’ s/y Nightwatch kom ända till Oban från Danmark
men måste avbryta. NJK var alltså denna gång i majoritet (även
om undertecknad i hemlighet även representerade GKSS som
ordinarie utlandsmedlem och KSSS som kommodorsmedlem)
och det var vi litet stolta över. Celinda och Dyssel följdes åt
hela vägen från Tjörn i Sverige, gick genom kanalen och skiljdes åt först i Port Ellen när allt var över och vi måste skynda
hem medan Christian Carlsson med besättning kunde ta det
litet lugnare. Dessutom engagerade vi klubben i rikligt motto:
Dyssel engagerade tolv och Celinda hittade sommarjobb åt en
av våra medlemmar som annars skulle ha mönstrat av efter
att programenligt ha seglat första etappen med Dyssel. Jag är
därför mycket stolt och glad att denna resa blev av, den berörde
många av klubbens medlemmar som därmed på ett konkret
sätt kom att kunna ta del av Dyssels och Celindas övningar
denna sommar.
Sommarsäsongen har för dem som ”blev på stranden”
inneburit flere möjligheter att ta del i klubbens verksamhet
här hemma: den lyckade familjedagen i juni med drygt tvåhundra besökande sparkade igång sommaren med en fanfar och
partyt på Blekholmen för de unga och raska lär även ha varit
en verklig succé om man får tro de trötta första rappor ѕɹ