Halvmodellsfototalkot
Vi var 7 medlemmar som ställde upp för att dokumentera halvmodellssamlingen på Blekholmen. Arbetet pågick oavbrutet i 5 timmar, då hade vi de nästan
100 modellerna fotograferade från fem olika vinklar.
Att vi klarade det så smidigt berodde främst på
att arbetet var välorganiserat och vi hade ytterst flitiga medarbetare.
Även texterna på modellerna dokumenterades.
Samtidigt blev modellerna avdammade och rengjorda
och är upphängda igen på sina egna platser på väggarna.
Fotograferingen utfördes av yrkesfotografen Erik
Saanila.
Ett stort tack till den frivilliga arbetskraften som
ställde upp denna lördag.
Christian Wiiala
1
2
John “Jolle” Blässar
Mina seglingsäventyr började med
optimist när jag var sådär 60-70 cm
lång. Ståhöjden i optimisten kom snabbt
emot och så blev det lite E-Jolle, men för
den blev jag snabbt också får lång, bommen tog i ryggen i varje slag så de vara
bara att byta till Mistral under surfingens ”guld-år” på 80-talet. Lång kille =
mycket snabb. I ungdomens år långfärdsseglade vi mycket med familjen i finska
skärgården på somrarna. Antagligen runt
de flesta kobbar som finns i skärin.
I unga tonåren börja vi med pappa cruisa på medelhavet. Det blev många hamnar och sjömil från Turkiet till Spanien
och Caribien. Min första Atlanten-crossing
seglade vi på tumanhand med pappa hem
från Bermuda ca 1987. Det blev inte så
mycket pappa-son snack på den resan eftersom autopiloten inte riktigt orka köra i
de hårda vindarna. Ena sov och den andra
seglade ensam för det mesta.
Sedan bar det av (kanske lite mot
mammas vilja) på Withbread Round the
World Race med UBF 1989-90. Ännu mer
sjömil, några år av icke-studier, 7 Atlantcrossings och ca 1 ½ varv runt jorden.
Efter det var de slut på äventyren på de
sju haven och dags att slutföra studierna
och njuta av lyxen med en egen säng.
På 90-talet blev det mycket H-båt,
både runt en triangel och matchracing,
samt offshore racing hit och dit på Östersjön på de mer extrema farkosterna
som fanns omkring på den tiden. Många
sömnlösa Gotland Runt, man sku ju liksom vara först i mål…
I slutet av 90-talet förstod jag slutligen
att man också kan kappsegla så att man
är hemma på kvällen. Dags att sätta sig
i en träbåt, 6mR Alibaba II. Slutresultat
VM guld 1999 och EM guld 2000. Efter det
blev det klassbyte igen. Denna gång Melges 24 med bröderna Thelen i kommando. Vi hängde många år bra med i tätstriderna på de stora regattorna i Europa
under 2000-talet. Tufft one-design fleet,
kanske den bästa kappseglingen jag varit
med om. Med delvis samma gäng seglar
vi ännu både 6mR och 8mR.
Så kom nästa generation Blässar och
också ville segla “på riktigt”. Pappa fick
hjälpa till och seglingen för min del flyttade till Autobahn. Många kilometer, Laserläger och -tävlingar runtom med min
dotter Niki, många timmar gummibåt
på Gardasjön. Och där är vi väl ungefär
idag.
3-4
Jag är medlem sedan 1988 och
aktiv inom NJK:s Junior- och
Träningskommitté har jag varit sedan
2004. I styrelsen har jag nu ansvar för J
& T kommitténs verksamhet och bevakar våra aktiva kappseglares intressen,
att vi har ett heltäckande året runt träningsprogram för seglarna på olika nivåer. Och talar för att våra tränare skall
ha de bra hos oss. Jag försöker också
lobba, både inom klubben och utanför,
för att finsk toppkappsegling skall få
de bästa resurserna och möjligheterna
att häva sig i den allt hårdare konkurrensen internationellt. Mycket finns att
göra.
5
Och så fick jag frågan av redaktionen vad jag gör i juli i år? Vet inte
ännu, men gissar på att de blir att köra
gummibåt någonstans och laga stora
pasta-middagar åt hungriga flickor.
“Jolles pasta-meny” är redan ett begrepp inom finska landslaget…
7