man ju ett eget omklädningsrum i alla fall, men samtidigt
får man tänka: ”Vad får man
på akademin här kontra det
man får i Sverige?”.
Hur mycket publik har ni
haft i snitt det här året?
– Inte alls mycket. Nästa år
tror jag på mer. Planen ligger
ju lite utanför Liverpool och
när publiken inte vet vad de
får så är det svårt att locka dit
folk då.
Hur ser Liverpools plan ut
för damlaget?
– Jag tror att de har en treårsplan. De tänkte väl: ”Vi kanske inte vinner i år, men snart
så”. Man måste ha det här
långsiktiga tänker och bygga
på en grund. Man kan inte
värva nya spelare hela tiden.
Vi har ju de engelska spelarna
som en grund. Men bara fyra
av dem är från Liverpool.
Resten är från andra städer.
rarna har tillgång till, ungefär. Vi har en
sjukgymnast, en massör, en läkare, en
videoanalytiker och två assisterande
tränare. I Sverige har man kanske en
tränare och assisterande på träningarna – och kanske en sjukgymnast
två gånger i veckan, om man har tur.
I Sverige har man ett litet rum där allt
ryms i. Här har vi hela akademin. Det
är bra. Det är åtta gräsplaner och vi har
konstgräs både inomhus och utomhus.
Dock får vi träna väldigt sent, eftersom
att det här är första året som det satsats
och Liverpool har ju inte vunnit något
tidigare. Vi har varit lägst prioriterade.
Men nu vann vi ligan och de har förstått
att om de vill behålla oss utlänningar
måste de prioritera oss högre. Därför
ska vi få ett eget ställe, där vi spelar
våra matcher (Halton Stadium). Det är
helt okej. Det är en jättemysig arena
med konstgräs. Så vi ska få vara där helt
själva och ha ett eget gym. Vi ska kunna
lämna våra grejer där. Tidigare har vi fått
ta med oss grejerna själva. I Sverige har
Är det de rent fotbollsmässiga sakerna som du gillar
mest med England?
– Ja, det är det. Jag gillar
livsstilen i Sydney mer. Men
i England gillar jag fotbollen
och fotbollskulturen. Ska du
spela fotboll någonstans så är
det ju i England. Man märker
verkligen av intresset.
Hur är det att vara ”beroende” av att
tillhöra herrarnas klubb, så att säga?
– Man är van vid det. I Hammarby hade
vi inget samarbete med herrarna, så
man ska bara vara glad. Jag ser det inte
på det negativa sättet. Titta på Lyon,
som har insett att bara man ger lite
pengar till damerna kontra herrarna så
kan de stärka sitt varumärke och synas.
Liverpool är ju mycket större än Lyon,
men jag tror att fler kommer att börja
inse att bara man ger lite till damerna så
kan man satsa ganska mycket.
Det är inte frustrerande?
– Har vi inte den publiken som de har
så kan vi inte begära något. Nä, jag är
inte en sådan person. Det har ju varit en
herrsport längre än en damsport. Men
vi är mycket bättre nu än förut och vi är
på rätt väg.
Berätta om den avslutande matchen
mot Bristol. Hur var den?
– Det var så sjukt, eftersom att det blev
en ren finalmatch. De var ju tvungna
att vinna. Men jag hade målat upp den
här bilden av att det vore skönt att få
den där straffen, för jag var så trött och
ville så gärna vinna. Jag brukar aldrig
missa straffar, men jag gjorde det i
Continental Cup, när vi åkte ut i straffläggningen. Då missade både jag och
Natasha (Dowie, skyttedrottning), vår
andra straffläggare. När vi fick straffen
i finalmatchen så kollade jag på henne
och då sa hon: ”Nej nej nej, ta du den”.
Då satte jag den och det så jävla skönt.
När jag missade i cupen så valde jag att
byta hörn. Så i finalen hade jag tidigt
bestämt mig för var jag skulle lägga den
och tänkte: ”Det spelar ingen roll var
hon slänger sig, hur hon hoppar eller
studsar. Jag ska bara lägga in den där”.
Det var press, men jag såg möjligheterna istället.
“Nej nej nej, ta
den du”
Hur stor stjärna har du varit i Liverpool? Hur viktig har du varit, skulle
du säga själv?
– Jag har stått för många assist och det
är lite tack vare det som vi vann. Jag
är egentligen ingen målgörare. Där
framme har vi en väldigt bra offensiv
som passar mig. Vi har snabba spelare
som jag kan spela fram till och jag har
fått en bra roll.
Under säsongen har den stora TV-kanalen BBC sänt matcher från FA Women’s
Super League.
– Bara en sådan sak är ju ganska stor.
Vi skulle egentligen bara haft fyra eller
fem TV-sända matcher under säsongen,
men när de insåg hur bra vi var så blev
det fler. Mot slutet hade vi fyra eller