spela med 30-åriga tanter. För det är
klart att det är en omställning om man
är 14 år. När jag ser en 14-åring i dag
så tänker jag bara: ”Shit, du har ju jättelångt kvar”.
Fors var, och är, väldigt teknisk. Hon var
en av de tidigare i den generationen av
spelare – något som kanske inte uppskattades av de äldre i Hammarby.
– Ja, jag var tidig. Jag var teknisk, men
jag kommer ihåg att tanterna var
fysiska. Jag var ju så liten och det var
tufft. Men det var också kul. För första
gången så kom jag till träningar och
lärde mig saker. Jag hade hela tiden innan dess legat lite före alla andra. Men
nu fick jag lära mig mig saker.
– Men just det här att jag kom upp
väldigt tidigt kan ha varit lite negativt
för mig också. För den bilden som folk
hade av mig som 14-åring sitter kvar
än i dag. Det är den att jag inte tränar
extra och bara kör fotboll. Att jag är lat.
Men för mig var det ju fotbollen som
jag älskade. Vilken 14-åring älskar att gå
till gymmet? Då insåg jag inte vad som
krävdes och begärdes av mig. När jag
ser 14-åringar i dag så förstår jag att
jag var på det sättet. Men det är lite det
som har satt sina spår. Jag uppfattades
som lat. Men i dag tränar jag varje dag
på egen hand. Då tänker väl folk: ”Jaha,
du har förändrats?”. Ja, det har jag. Men
i dag är jag 23 år också.
– Jag har alltid sagt att jag ska spela
fram till den dagen då jag känner mig
nöjd. Jag börjar väl komma upp lite
mot det stadiet och jag har lite planer
för vad jag vill göra utanför fotbollen.
Jag ska bland annat gifta mig i sommar.
Men än så länge är det roligt och där jag
är nu uppskattas jag på ett annat sätt
än i Sverige. Jag tror dock ändå att jag
vill komma hem och spela lite i Sverige
innan jag lägger av. Men inte när jag är
30 år, för då spelar jag väl på en lägre
nivå bara för att det är kul i sådana fall.
Är du en vinnarskalle?
– Ja. Alltså, det jag vill bli, det ska jag bli.
Och det kämpar jag för. Men saker som
jag vet att jag inte är bra på bryr jag
mig inte om. Jag tror att jag har ganska
bra koll på mig själv. Men är jag bra på
något så vill jag vinna i det. Men inte i
allt, som sagt.
Är det mer den viljan som du har som
uppfattas som kaxig, och inte din
självbild som är felaktig?
– Ja, jag tror det. Bilden har ju varit lite
så. Men det är ju så media fungerar
också, de vill spegla en ung tjej som
kaxig. Det var som när när någon
journalist kom hem till mig och frågade
efter klotter. De ville ju ha en bild. Men
jag fattade ju inte hur de tänkte då. Jag
sa: ”Det finns inget klotter.”
– Som sagt, då fattade jag inte det. Men
i dag hade jag bara sagt: ”Åk hem igen”.
Brinner du till så fort du kommer
innanför linjerna på planen? Kan du
vara en ful spelare?
– Ja, då vill jag vinna. Och ja, jag kan
nog vara ful. Ja, det kan jag. Men jag får
skit också. Men min styrka är inte att jag
springer runt och är ful. Det är inte jag.
Men jag kommer ihåg vad min tränare
i England sa när jag kom dit. Han sa:
”De kommer kapa dig”. Då svarade jag:
”Fine, men då kapar jag dem”. Då sa
han: ”Det är inte din stil”. Jag svarade:
”Vi får väl se”.
– Och det kom ju en match i år då vår
lilla tyska blev kapad av en motståndare
som hade som styrka att vara ful. Och
ingen i vårt lag gjorde något åt det. Jag
och tyskan spelade på varsin kant så
jag sa åt henne att byta plats med mig.
Då sprang jag över och sparkade ner
motståndaren. Jag menar, man ska väl
stå upp för varandra? Man måste vara
lite tuff och ful, resonerar Louise.
”Om du är
er kanske
känner
Kimidinho, då En del avLouise Forsinteen gång.igen
namnet
på
Men
kanske har ni hört talas om ”Lollodmåste ju jag inho”? Så kallas i alla fall bolltrollerskan.
Hur länge kommer du orka hålla på
Eller kallas och kallas.
att spela fotboll med tanke på att du vara Lollodinho” – Haha, hela den där storyn är ju jätkom upp i allsvenskan som 14-åring?
telöjlig. Det var en killkompis till mig
23