www.getinge.nu
Ulla Gullander framför gårdsbutiken som en
gång i tiden var ett brygghus.
Bårarps Hjort & Vilt
Ett par kilometer från Getinge på vägen mot Steninge,
ligger Bårarps Gård. Här i den vackra 1700-talsmiljön bor
och verkar familjen Gullander, det vill säga Bertil och Ulla
tillsammans med sonen (och tillika ägaren) Staffan samt
dottern Marie.
Och runt om gården strövar uppåt 300 dovhjortar fritt i
ett 35 hektar stort hägn där de betar gräs och örter om
sommarhalvåret. På vintern utfodras djuren med naturligt tillskott
som gräsensilage från gårdens egna marker, odlat utan
konstgödsel eller kemikalier.
Hjortkött är gårdens främsta produkt men även älg, rådjur,
vildsvin, vildand och hare går att få köpa här i begränsade
mängder utifrån tillgång. Men gården är också ett vanligt
lantbruk med odling av vete, korn, havre, oljeväxter och
ärtor.
I den lilla gårdsbutiken säljs förutom färdigstyckat hjortkött
i en mängd varianter, också andra varor som korv (producerat i samarbete med Gudmundsgården i Slöinge), honung
och äppelmust från andra lokalproducenter och sist men
inte minst Ullas egen hemgjorda plommonchutney och
whiskylingon som är anpassade till just hjort och vilt.
Familjen kom till gården 1969 och då bestod djurhållningen
av uteslutande biffkor, men med all administration som
krävs för att handha vanliga köttdjur, började familjen runt
1990 fundera på att satsa på dovhjortar istället. Och ändamålet är naturligvis köttproduktion, fast ett något ädlare så-
dant som är producerat på ett helt naturligt sätt. Djuren går
i hägnen året runt och sköter sig själva som i det vilda. Vad
är då skillnaden på t.e.x rådjur och dovhjort smakmässigt?
- Själva viltsmaken är något mildare, säger Ulla. Och så
är det ett fantastiskt mört kött.
Och att tillaga köttet är inga problem eftersom Ulla delger
några av sina recept gratis som till exempel hjortstek av
innanlår, rostbiff och fransyska, hjortgryta av framdelskött
eller gulaschsoppa av hjortfärs.
Bertil berättar för mig om dovhjortarnas ursprung, och de
har både långväga och historisk resa bakom sig. Från att
ha levt vilda i mellanöstern långt före romartiden, inplanterades de till Norden någon gång på 1500-talet. Först till
England och Irland, och senare till Sverige. Det var Johan
III som var först med att föra in de ståtliga djuren till vårt
land. Men genom århundraden har Européerna tagit hem
dovhjortarna och haft dem i hägn, men de har dock aldrig
tillhört vår vilda fauna som rådjur och kronhjort.
Hjortarna är oerhört skygga djur och mycket svåra att komma nära. Största delen av beståndet är hindarna med sina
kalvar (det heter inte kid som hos rådjuren även om många
tror det). Tillsammans med dem går alltid hanhjortarna.
Ett hundratal djur slaktas varje år och det är de ettåriga
ungdjuren. Köttet tas om hand direkt på gården, styckas
och lagas delvis till.
Så köttet är så färskt det kan bli utan långa transporter eller
stressade situationer för djuren.