Tärnor
förare . Väderförhållandena var relativt gynnsamma med en temperatur på 15 grader och relativt svag vind . Helst ska det inte blåsa alls vid sjöinventeringen . Hela sjön förutom den sydöstra delen inventerades och inventeringen tog fyra timmar . De mest intressanta arterna redovisas var för sig med en tillbakablick på utvecklingen från 1992 och framåt .
Sjöinventeringen är ett värdefullt komplement till våra övriga inventeringsprojekt . Det vore önskvärt att kunna genomföra den årligen , inte bara en gång i början av säsongen utan också ytterligare en gång i slutet av juli när andkullarna på sjön kan räknas . Problemet är att det krävs 2-3 duktiga fältornitologer , en båtförare med lokalkännedom , vacker väder och en fungerande motorbåt . I år lyckades vi med allt , förutom att bara en inventering gjordes . Nästa år ska vi försöka att lyckas ännu bättre .
Sångsvan . Trots att sångsvanen ökat markant i hela Sverige under flera decennier har den haft svårt att etablera sig vid Ånnsjön . Av de sammanlagt 13 observationerna har 9 gjorts de senaste två åren så kanske är ett trendbrott på gång .
Bläsand . Av simänderna är det bara bläsand som noteras i nämnvärt antal . Trenden är att den minskar och det gäller även på nationell nivå . Även gräsand och kricka ses regelbundet , men simänderna håller sig ofta i den strandnära vegetationen och vår inventering är inriktad på de fåglar som ligger ute på de öppna vattenytorna .
Bergand . Berganden är en av de arter som minskat mest , även om årets siffror pekar uppåt . Långtidstrenden är dock svårbedömd då kombinationen ovana inventerare , långa avstånd och icke optimala observationsförhållanden kan göra avgränsningen mot vigg svår vissa år . Här behövs ett valideringsarbete .
Vigg . Arten var mycket fåtalig i början av 1990-talet , ökade avsevärt i början av 2000-talet , men har nu backat igen . Se dock anmärkningen ovan under bergand . Svärta . Svärtan är en intressant art för att vi i Sverige hyser en förhållandevis stor andel av världspopulationen . Årets siffra var en av de lägsta sedan 1992 , men som helhet är trenden är bara svagt negativt så här långt .
Sjöorre . Sjöorren är tillsammans med knipan den talrikaste anden i sjön . Liksom svärtan häckar den i omgivningen , ofta ganska långt från vatttnet under ett träd eller i något buskage . I slutet av juli syns honorna med ungkullarna ute på vattnet . Egentligen hade det varit bäst att räkna populationen då . Trenden är svagt negativ , här liksom på nationell nivå .
9 FiJH 2 2016
Knipa . Märkligt nog är knipan den art som tydligast visar en kraftig populationsökning trots att den nationella trenden är negativ och den negativa nationella trenden är mest uttalad i Norrland . Det är svårt att tänka sig att så många knipor häckar i sjöns omgivningar . Sannolikt samlas kniporna i sjön för sommarruggning och upptagningsområdet är säkert flera kvadratmil . Här är något intressant att grunna på .
Småskrake . Till skillnad från de flesta änder visar småskraken en svag ökning . Den torde vara den av änderna som är den mest utpräglade fiskätaren , om det kan vara en faktor av betydelse .
Dvärgmås . Dvärgmåsen har haft en explosionsartad utveckling från noll till 57 på några få år . Ändå känns det inte som en stabil nyetablering . Variationerna är stora från år till år och dvärgmåsen har svårt att lyckas med häckningarna i området . De väderbakslag som är vanliga i juni med låga temperaturen och snöfall har i flera fall lett till att dvärgmåsarna försvunnit från Ånnsjön trots påbörjade häckningsförberedelser .
Skrattmås . Skrattmåsen har på nationell nivå backat kraftigt från slutet av 1980-talet även om den nu stabiliserats på en låg nivå . Ånnsjön har haft en liten , men regelbundet häckande population åtminstone fram till mitten av 2000-talets första årtionde