Fjällrutter
Johan Råghall
Inför årets inventeringssäsong, den 17: e i ordningen, justerade vi några rutter som låg alldeles för avlägset eller var alldeles för långa. I Storlienfjällen togs de två nordligaste rutterna, SO3 och SO4, bort och ersattes av en helt ny rutt, SO6, som med start och slut vid Åhlénstugan sträcker sig i en triangel norrut över Hästryggarna. I Bunnerfjällen delades den långa BU4 av i två rutter, BU4A och BU4B, eftersom den totala distansen för inventering plus transportsträcka tidigare blev väl dryg för en dagsutflykt.
Dessa ändringar medför att vi liksom tidigare har totalt 23 fjällrutter, varav 17 inventerades denna sommar. Det är glädjande nog fler än på många år, och den totala inventerade sträckan var knappa 90 km. Det glada gäng som utförde detta vandrande och räknande bestod av Göran Adevik, Joakim Andersen, Thomas Holmberg, Erik Jonsson, HG Karlsson, Britta Kjellberg, Bo Larsson, Sabina Larsson, Kim Rock, Connie Regnersen samt undertecknad.
Så vad kännetecknade då årets inventering sett till fåglarna? Totalt sågs något fler individer per km än medelantalet för hela perioden, 2000 – 2016, och den siffran var den högsta sedan 2009. Den dåliga tillgången på smågnagare avspeglade sig i mycket få registrerade fjällvråkar och fjällabbar( 2 respektive 3 ex), och inte en enda tornfalk eller uggla. Dalripor sågs i normalt antal medan fjällriporna var väldigt fåtaliga. Årets utropstecken i positiv bemärkelse var bergfink och fjällpipare. För bergfink noterades högsta antalet hittills under hela perioden, såväl faktiskt som relativt, med 63 ex eller 0,71 ex / km. De flesta fjällpiparna sågs i Bunnerfjällen, och möjligen kan någon dubbelräkning av de ofta ganska rörliga fåglarna bidra till de ovanligt höga siffrorna: 0,27 ex / km jämfört med ett medel för hela perioden på 0,07 ex / km. Ängspiplärka hade sitt högsta relativa antal( 5,63 ex / km) sedan 2009, medan den näst vanligaste arten på fjällrutterna, ljungpiparen, noterades i medelantal med knappt 2 ex / km.
Fjolårets plötsliga topp på 20 registrerade snösparvar var helt uppenbart en tillfällighet – i år sågs endast en individ, vilket får anses mera normalt. För släktingen på något lägre nivåer, lappsparven, går det inget vidare som det verkar. Åtminstone inte i Ånnsjöområdet, där den minskat stadigt under vår undersökningsperiod och numera bara ses med någon enstaka individ varje år. Som mest noterades här 52 ex 2006. På rutterna på Stekenjokk är lappsparven en mycket vanligare fågel, och det relativa antalet brukar ligga omkring 2 ex / km jämfört med ett medel under hela perioden på 0,22 ex / km vid Ånnsjön. Dock är Stekenjokkrutterna inventerade för få år för att utläsa någon trend.
Aktiviteter JORF 2017
18 februari Årsmöte JORF kl. 13.00 på Östersunds Bibliotek
6 maj Fågeltornskampen med Fågelskådningens Dag. Tysjöarnas Norra torn Fågeltornskamp den 6 / 5, mellan 05.00-12.00.
7 maj Fågelskådningens Dag kl. 08.00 på tornen vid Tysjöarna, Mattmartjärnen, Tullingsås, m fl. Mer info senare på www. jorf. se
17 maj Stårsans fågelskådningsdag kl. 18.00 i Badhusparken. Vid frågor ring Elisabeth 063-40299 3 juni Ånnsjödagen i Handöl och fågelstationen.
Bergfink
Grönsiska 19 FiJH 2 2016