politik / mobbning
– Jag hade chansen att ge tillbaka men jag gjorde inte det. Jag är pacifist, säger Kjell.
Ofta blir Kjell ombedd att komma med råd om hur den som är utsatt ska tackla mobbningen. Det är det svåraste som finns.
– Det kanske låter konstigt, men jag skulle inte vilja ha den tiden ogjord. Samtidigt kan jag inte kan säga till någon som går i skolan och blir mobbad att var lugn, det blir bättre och mobbningen kommer att forma dig. Hade någon sagt det till mig så hade jag inte trott på det.
Humorn blev Kjells sätt att tackla sitt utanförskap. Han såg till att hinna före mobbarnas elaka kommentarer med skämt och den stående sloganen” ju mer Kjell, desto bättre”.
Kjell är känd för sin radio- och TV-humor där han ofta skämtar med okända personer och nu senast för sin vassa twitterrapportering om Melodifestivalen, där han driver med så väl Danny som Carola.
– Jag har tänkt mycket på hur jag sätter mina gränser för humor. Jag tänker att det finns värme i den humor som jag gör och jag vill inte leva i ett samhälle där man inte skojar om något. Men man måste också vara beredd att backa om någon blir sårad, säger han.
Kjell har förståelse för att internet är en arena för mobbning i dag, men han vill också lyfta det positiva som följer.
– Man pratar ofta negativt om nätet, men hade jag varit ung och mobbad i dag så kanske jag hade kunnat hitta vänner där. Att mobbningen finns på nätet betyder att de elaka kommentarerna finns kvar, men jag är en obotlig optimist och tänker att det positiva är att det går att bevisa mobbning på nätet. Det går att spara och skriva ut.
Vi måste bli bättre på att förstå och påminna oss själva om vad snällhet betyder, där har vi alla ett ansvar menar Kjell.
– När man är snäll så får man så mycket tillbaka. Vi måste visa oss själva och varandra att det inte är ett vinnande koncept att mobba. Det borde vara så enkelt att vara snäll.
Kjell tycker att skolan måste bli bättre på att ta vara på elevernas olikheter och visa att det är okej att vara bra på olika saker.
– För att stävja mobbning i skolan behöver man visa på att alla behövs. Inte bara ryggdunka den som gör mål i fotboll utan även visa att även den som kan göra en affisch inför matchen och den som är duktig på att sälja biljetter behövs. Då lär man sig att acceptera och respektera varandra. För att bli en Zlatan måste du jobba i team.
Av: Elvira Hellsten
Vi kan göra skillnad på nätet
Något vi unga vetat länge har nu blivit uppenbart för hela Sverige. Vi har länge vetat hur rått samtalsklimatet på nätet kan vara. Barn och unga kan vittna om hur mobbningen flyttat ut på nätet, samtidigt som näthatet blivit ett nytt, men väldigt påtagligt begrepp. Enligt organisationen Friends har 45 procent barn och unga mellan 12 och 16 år blivit kränkta via nätet eller i mobilen. Vi vet att mobbningen på nätet inte slutar den dag man fyller 17.
Uppkopplingarna blir allt snabbare och sociala medier växer. Många gånger gillar vi att vara mer tillgängliga. Det är socialt, det är roligt och praktiskt att snabbt kunna chatta med kompisen och kollegorna direkt i telefonen eller plattan. Men tillgängligheten innebär också att mobbaren, eller näthataren, kan följa med oss hela vägen hem. Mobbaren finns med på bussen, bredvid i soffan på kvällen och på nattduksbordet när lampan är släckt.
Mycket av det som beskrivits av utsatta i tidningar och på TV på sistone kan inte beskrivas som något annat än kriminellt. Många offentliga personer, inte minst kvinnor, beskriver sig som mer eller mindre förföljda på nätet, där allt de görs kommenteras och attackeras med regelrätta hot om våld. Förtal och hot är och förblir både oacceptabelt och olagligt, oavsett om det i skolkorridoren, på arbetsplatsen, på träningen, hemma, på krogen eller på nätet. Detta är viktigt för oss unga att komma ihåg och det är viktigt för de vuxna som varje dag möter elever som kränker och blir kränkta att förstå att det inte bara sker där de kan se.
Det går att påverka. Det så ofta råa klimatet på nätet beror på hur vi alla väljer att bete oss. Moderata Ungdomsförbundet har ett ansvar genom alla sina medlemmar, hur vi väljer att uttrycka oss bidrar till hur debattklimatet utvecklas. Att alltid behålla en vänlig ton i den politiska debatten är något som vi tillsammans med andra kan garantera och bidra till en bättre utveckling.
För vad är det egentligen som får oss att skriva saker på någons wall, men som vi aldrig vågat säga till någons ansikte? Hur kan det komma sig att kommentarer och uttalanden vi aldrig hade tolererat annars förblir oemotsagda bakom en datorskärm? Även vi som nästan aldrig skrivit något dumt eller lagt upp en bild mot någons vilja har ett ansvar och kan bidra till ett bättre nätklimat. Vi kan reagera. Det effektivaste vapnet mot hårda ord kanske är ett snällt istället.
Blått nummer 1 2013 29