Övriga kommuner i Åboland (?)
De tre senaste utgåvorna av ÅsNeBryggan har innehållit presentationer över de tre kommunerna som oftast klassas som åboländska. Läget i nationen är dock det, att allt flera medlemmar härstammar annanstans ifrån, och för att inte diskriminera dem följer härmed en presentation av en hög med orter som hör till den “yttersta åboländska skärgården” eller som någon någonsin har ansett att borde få vara en del av vårt härliga Åboland.
Sagu(landet)
Alltid då någon frågat mig varifrån jag är hemma och jag svarat Sagu, har jag fått höra: “Vad är det för plats? Är du säker att du inte menar Nagu?”. Ja, jag är väldigt säker. För att undvika långa förklaringar om Sagus existens har jag oftas sagt att jag är från grannkommunen Kimito (vet inte direkt om det är bättre, men jämfört med att Nagubor måste säga att de är från Pargas är det ju ändå som en lottovinst). Dessutom anser jag mig nog lite som Kimitobo eftersom jag gått alla skolor där på grund av den hisnande mängden svenskspråkiga i Sagu (2,5%).
För att göra det klart en gång för alla är Sagu alltså den kommun (läs: ödemark) du kör igenom för att komma till Kimitoön från Åbohållet. Oftast märker du ens knappast att du kommit till Sagu, men om du däremot skulle lägga märke till en S-Market och en K-Market på varsin sida av vägen har du faktiskt sett det mesta av Sagus centrum. Det må inte finnas mycket intressant att se i Sagu, men jag tycker att den lugna och tysta stämningen gjort att jag upplevt Sagu som en trygg plats att bo på. Dessutom har det också varit tryggt att veta att Sagu är så pass nära andra större ställen (Åbo och Salo) att ifall det börjar knipa, finns det en snabb väg bort därifrån.
Wilma
Littois
För det första ligger Littois precis utanför Åbo, så argument för tillhörighet till Åboland behöver inte presenteras. Man tycker ju att närheten till Åbo och dragningskraften av Littois lockelser skulle automatiskt betyda att Littois ingår i ÅsNas närmsta krets. Den lilla ca 2000 personers (gammal egen estimation) byaidyllen erbjuder bland annat: en sjö, som under sina finaste dagar tävlar med den grekiska skärgården, en ex-tygfabrik, som nu huserar hemtrevliga och estetiskt tillfredsställande loftlägenheter, samt fågelrik natur (ornitologer titta hit!) och lugna bostadsområden som är ypperliga för en trygg uppväxt för barn, endast en kvarts bilfärd från Åbo torg. Dessutom finns det en sten som bevisar att Lenin en gång vistats här, vad är nu inte coolare än det.
Trots allmän tro ligger Littois INTE i Åbo utan tvärs över gränsen mellan St Karins och Lundo (det är alltså inte en egen kommun, även om säkert många Littoisbor inte skulle motsätta sig idén). En liten minibit kanske finns på Åbo stads mark, men det pratar vi inte om. Därmed är Littois och Varissuo inte heller samma sak, bara för att klargöra. Då man passerar förbi Varissuo märker man ganska snabbt att man är som ”på landet i förorten” då de till Littois närmaste trafikljusen och helnattsgatulamporna blinkar i backspegeln.
Men detta så gott som självständiga samhälle överses tyvärr för ofta vid ÅsNesammanhang, fastän alla Åbobor och åtminstone många Pargasfödda borde ha kännedom om dess existens. Detta kanske beror på avsaknaden av svenskspråkig utbildning i området, men det stoppar absolut inte finlandssvenskar från att bo här. Vi är en minoritet men vi finns, så ignorera inte oss!
Anna
Hattula
Hattula, Tavastehus stads stolta granne med gamla anor, cirka lika många invånare som Pargas stad och inget svenskspråkigt namn! Jag har svårt att tro att det finns en bättre kommun i Åboland att växa upp i: små, söta, ofarliga sjöar, skogar och mjuka kullar, låg skatteprocent och extremt bra (ugrisk) skolväsen med en perfekt placering mellan alla landets största städer. Dessutom så vet vi att alla finlandssvenskar är bättre folk som bor i sina herrgårdar och föds med perfekta kunskaper i finska, svenska och engelska, dricker skumpa med sina vikinga släktingar och lever på fonder och dividender.
Att Hattula hör till Åboland är väl omöjligt att ifrågasätta, eftersom vi redan på medeltiden pendlade till Åbo för att sälja oxar, ost och smör till stadens ärofulla invånare. Vi var också en av de första inlandskommunerna att få vår egen kyrka, vars takmålningar är precis lika hedniska som de i Kimito eller Maria kyrkor! Dessutom har vi en jättefin liten bro som tar oss över Vanajavesi till vår nya kyrka. Den är faktiskt vackrare än Kirjais eller Pungbölebron! (Pungböle, seriöst!)
Aino
Salo
Salo city, som vi lokaler kallar det, lever i en alternate universe var finlandssvenskar icke existerar och det fortfarande är 2007, Nokia-telefoner och emopannlugg gör dig den coolaste på hela amiskan.
Aia
Tammerfors
Tammerfors måste få höra någonstans, det är ju klart. Vi måste få höra till Åboland, för att höra till Nyland går ju inte.
Ceci